Musikrecension: Zara Larsson – So Good

Zara Larssons andra album So Good är opersonlig men proffsigt genomförd popmusik.

Artist Zara Larsson
Titel So Good
Betyg 3
Release 13 mars 2017

Zara är en artist, näst intill unik i svensk musikkontext. Hon har talangen och framförallt rösten som lätt mäts med storheter som Rihanna och Beyonce. Hon har utstrålningen som har tagit henne hela vägen till de större arenorna. Zara är kvinnokämpen som på sociala forum för en feministisk kamp för unga flickors rätt till sin egen kropp. Nyligen nämndes hon av MTV som en av årets “ The Rising Stars”. Vår nya svenska storstjärna har framträtt på stora amerikanska talk shows som “The Tonight Show Starring Jimmy Fallon” och “¨The Ellen Degeneres Show”. Musikkritiker som Markus Larsson från Aftonbladet har hyllat henne som en av vår tids mest betydelsefulla svenska artister. Förväntningarna är på topp inför andra skivan som nu finns att lyssna på via streamingkanalerna.

Så hur bra är ”So Good”? Skaplig. Som andra skiva är den stark. Men Zaras Akilles häl är fortfarande musiken. Hennes popiga sound är tråkigt kommersiellt och opersonligt. ”So Good” består av 15 låtar med musik som klätts i popklänning med fluffiga beats, förvrängda röster och pådrivande syntslingor. Det är proffsigt och slimmat med medverkande musiker som Charlie Puth, Ed Sheeran, Ty Dollar, MNEK och Wizkid och textförfattarna Ed Sheeran, Jocke Berg, Erik Hassle och Christian Waltz.

Resultatet är splittrat. Gästartisterna vill lämna sitt avtryck på produktionen. Det gör att albumet drar åt många håll. Ibland är det klubb, ibland house och ibland kommersiell pop. Här finns pärlor som Never Forget You, välavvägd popmusik och R&B där Zara samverkar med den brittiska sångaren MNEK och kärleksballaden One Mississippi, om olycklig kärlek, en låt som inte lämnar någon oberörd. Beatsen i Sun Down där Zara och wizkid teamar ihop är tunga och skapar en maffig ljudbild. Symphony, den sista strofen på skivan, är lågmäld och stilig Avicii conutry-house om att få tillhöra någon annans symfoni. Desto blekare är dunderhiten Lush Life och What They Say. Jag är tudelad. Å ena sidan är det befriande att höra en Zara som inte låtsas vara någon annan. Hon är nittonåringen som med pondus och power äntrar varje scenrum. Å andra sidan är siktet felinställt mot de kommersiella radiokanalerna. ”So Good” är välgjord men ospännande radiopop. Men för en ung Zara är det ett självklart och självsäkert kliv i rätt riktning.

Petter Stjernstedt

24 mars, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *