Filmrecension: Alla tiders kvinnor – en hyllning till kvinnor

Skribent:

Alla tiders kvinnor
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 mars 2017

Det handlar alltid om en mamma sägs det och speciellt i den här filmen. En ovanlig mamma, Dorothea, som har fått barn vid 40 års ålder. En mamma som alltid behandlat sin son Jamie som en vuxen men ändå styrt och bestämt. Nu har Jamie blivit tonåring och frågan uppkommer: Hur uppfostrar man sin son till en man utan en man. Hon tar hjälp av två yngre kvinnor som bättre förstår den nya tiden (1970-talets revolution) i musik och samhälle. Tre kvinnor som är helt olika och påverkar sonen på olika sätt.

Regissören Mike Mills sägs ha baserat filmen på sin egen uppväxt och manuset har fått mycket beröm. Det är ett intressant tema med mor och son och deras relation.
En mor som är en envis och stark kvinna och som diskuterar med sin son. Hon talar med sin son som med en jämnårig väninna och hon försöker greppa den nya tiden.

Men filmen känns konstruerad och verklighetsfrämmande. Här finns inget tonårstrots och utbrott. En son som läser feministisk litteratur för att lära sig om kvinnor och är väldigt förståndig. Som aldrig blir irriterad över uppfostran och goda råd. Den som har skrivit det här manuset har nog glömt en del av sin tonårstid.

Nu är de skådespelarnas insatser som ändå gör den sevärd. Annette Benings porträtt av mamman är lysande. Lite för aktiv och styrande intresserar hon sig för sonens liv samtidigt som hennes eget liv står stilla. Hon visar både styrka och svaghet. Greta Gerwig som nervig punkare med olika fotoprojekt och Elle Fanning som Jamies förälskelse är kvinnor från den nya tiden. Kanske ville Mills göra en hyllningsfilm till sin mamma eller visa att kvinnor behövs för att uppfostra en man.

9 mars, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *