Recension av tv-serie: Greenleaf – fängslande skildring av livet i en amerikansk kyrka i Memphis

Greenleaf
Betyg 3
Svensk premiär på Netflix mars 2017

TV-serien Greenleaf beskrivs så här av distributören Netflix:
Greenleaf-familjen leder en stor kyrka i Memphis, men deras affärer och privatliv präglas av girighet, otrohet och andra synder.

Beskrivningen gör att jag förväntar mig något annat än vad serien är. Den är bättre än vad beskrivningen får mig att tro att jag ska få se. Serien handlar om Grace som för många år sedan lämnade familjen och den kyrka som hennes föräldrar och syskon leder i Memphis. Grace kommer tillbaka till begravningen av sin syster Faith som gjort självmord.

Grace kommer till begravningen och familjens lyxvilla tillsammans med sin femtonåriga dotter Sophia för att bo där ett tag och försöka hämnas systerns död. För tjugo år sedan blev hennes syster Faith våldtagen av en man som står familjen nära. Grace talade om för sin mamma och pappa vad systern utsatts för, men föräldrarna vägrade tro på det och våldtäktsmannen fick gå ostraffad medan systerns liv förstördes. Systern kunde aldrig återhämta sig från att hon våldtagits och att hennes föräldrar inte trodde på henne. Denna hemska hemlighet har legat under ytan i tjugo år – och nu är Grace tillbaka för att hämnas.

Serien har flera styrkor, framför allt att karaktärerna är ganska trovärdiga och även om det förekommer fiffel och girighet bakom kulisserna finns det också mycket äkta godhet och religiositet. Flera av karaktärerna har en tro på gud som kärlekskraft och de gör gott och vill medmänniskor väl och försöker vara bra medmänniskor. Grace som kommer dit med baktanken att sätta dit våldtäktsmannen hittar samtidigt tillbaka till sin barndoms tro. Jag tycker det är bra att serien inte beskriver kyrkan som helt korrumperad och totalt driven av girighet, för det är inte så trovärdigt att så många människor skulle engagera sig i kyrkor som denna ifall ledningen var så uppenbart genomgirig.

Flera av skådespelarna är mycket duktiga men det är något med Merle Dandridge som spelar huvudrollen som Grace som gör att jag inte direkt fattar sympati för henne. På ett sätt är det bra, för hon gör faktiskt en del dumma misstag, som är mänskligt och trovärdigt. Hon tar ju med sin femtonåriga dotter till att leva nära en man som begått sexuella övergrepp mot unga flickor vid flera tillfällen. Grace gör det utan att varna sin dotter. Grace ger intrycket av att vara väldigt säker på att hon är så duktig och perfekt och samtidigt gör hon en del dumma misstag.

Det första avsnittet av detta drama lockade 3,04 miljoner tittare – rekord för Oprah Winfrey Network. Oprah Winfrey är en av de producenter som är inblandade i projektet och hon har också en gästroll i ett avsnitten.

Seriens styrka är att de flesta av karaktärerna är varken helt igenom onda eller helt igenom goda, de är mänskliga och begripliga, ibland sympatiska, ibland mer osympatiska. Serien gör det också begripligt vad som drar människor till kyrkor av det här slaget. Det som drar ned betyget är att handlingen drivs framåt av lite för många klichéer. Den har lite för mycket förväntade manér ibland. Den är dock sevärd och är absolut värd betyg 3 av 5, den ligger på gränsen till betyg 4. Det är en serie som drar in mig i handlingen och jag har svårt att slita mig från den. Anledningen till att den inte får ännu högre betyg är just att den använder sig lite för mycket av klyschor och berättargrepp vi sett får många gånger tidigare.

Självklart har den mycket bra musik, speciellt stark gospel.

5 mars, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *