Filmrecension: Trainspotting 2

Trainspotting 2
Betyg: 4
Biopremiär 22 februari

Först en möjlighet, följt av svek. Tjugo år efter Danny Boyles kultfilm tvingar en personlig tragedi en nu medelålders Mark Renton (Ewan McGregor) att återvända hem till Edinburgh, för att konfrontera sina demoner och återse alla vänner han har svikit. Sick Boy har bytt ut heroinet mot kokain och driver något slags eskortföretag där han tillsammans med sin partner Veronika pressar kunder på pengar; Spud är så ärrad av sitt drogmissbruk att han inte längre får träffa sin fru och sin son; Begbie har suttit inne och har fortfarande problem att kontrollera sin ilska.

Även om det vid en första anblick tycks vara mycket som har förändrats, så dröjer det inte lång tid innan saker och ting blir sig lika igen. Men denna gång har såren som tidens gång så oundvikligt orsakar också smugit sig in i handlingen; bland annat i form av nostalgiska Super 8-klipp från våra anti-hjältars skolgång. Filmen refererar även snyggt tillbaka till originalet från 90-talet och bildar, inte minst med sitt soundtrack, på något vis nästan en myt kring sig själv.

Att få återvända till den mörkt tragikomiska skotska vardagsrealismen med det missanpassade kompisgänget i fokus är betydligt mer underhållande än vad jag hade vågat hoppas på. Trainspotting 2 är så gott som lika bra som sin klassiska föregångare och tillhör definitivt de bättre uppföljarna som gått upp på biografer den senaste tiden.

16 februari, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *