Filmrecension: Rings – jag blev inte rädd en enda gång

Rings
Betyg 2
Svensk biopremiär 3 februari 2017

Skräckfilm är en egen genre. Ja. Men oavsett vilken genre en film tillhör måste vi kunna ha kvalitetskrav på den. Skräckfilmer har nog överlag sämre genomsnittskvalitet än en del andra genrer. Tror jag. Jag har sett betydligt fler usla skräckfilmer än bra, fast jag sett en och annan som haft bra filmkvalitet.

Ett krav för att film ska ha hög kvalitet är dess trovärdighet. Inte trovärdighet i förhållande till den verklighet som vi upplever utan trovärdighet inom sin egen värld. Som tittare ska jag dras in i filmen och tro på det som händer under filmens gång.

Rings har en hel del läckra och bra foton ur skräcksynpunkt. Det är en av filmens kvaliteter. Skådespelarna är förhållandevis bra. Därför får Rings godkända betyg 2 av 5. Men mer än så har jag svårt att ge den. Den överraskar mig sällan, jag kan ganska snart se vad som ska hända filmen igenom.

Några ungdomar ser ett videoband – och var och en som ser den lilla filmen blir direkt uppringd när filmen är slut och får reda på att de ska dö om sju dagar.

Huvudpersonen, Julie, har en pojkvän, Holt, som åker iväg till college. De pratar med varandra på Skype varje kväll tills han en kväll blir iväg-dragen av några studiekamrater för någon form av inspark. Därefter är Holt som försvunnen och han svarar inte på telefon. Julie blir orolig och kör iväg till college för att leta reda på honom. Där upptäcker hon att Holt blivit indragen i ett projekt som tror sig kunna bevisa att själen är odödlig – och det gör det genom att se på den farliga videofilmen. Där haltar ju filmens handling. På vilket sätt skulle videofilmens hotfulla budskap visa på själens odödlighet? Suck. Jag är så trött på att det alltid i så fall måste vara väldigt onda själar som lever vidare, själar som skadar och dödar människor. Varför är det aldrig några goda själar som hör av sig i så fall i dessa filmer? Där tycker jag filmerna kring detta tappar min tilltro.

Där är dessutom flera andra saker i handlingen som inte är särskilt troliga. En man vars flickvän blir dödad av videobands-monstret misstänks för mord. Ändå kan den mannen gå omkring fritt hur som helst.

Julie är modig och offrar sig själv – och ser videofilmen för att rädda sin pojkvän. Då upptäcker hon att det finns delar i videon som varit dolda, hemliga, som först visas för henne.

Tja, det inte som sagt var inte den sämsta av de många skräckfilmer som huserar – men inte någon odödlig film som kommer att gå till filmhistorien heller. Själv blev jag inte rädd en enda gång utan oftast rätt uttråkad.

1 februari, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *