Filmrecension: Exfrun – ett svenskt relationsdrama

Skribent:

Exfrun
Betyg 4
Premiär den 17 februari 2017

Inledningsscenen med ett par kvinnoben på höga klackar som förenas med ett helt gäng tjejer sätter målet. En grupp tjejer på möhippa, starka och fria. Vår målsättning är att inte förändra oss själva. Att inte anpassa oss.

Filmen Exfrun skildrar tre kvinnor i olika faser av livet. Det är en film man känner igen sig i. Och känner man inte igen sig själv så känner man garanterat igen systern eller väninnan i den. Det är en film som visar kvinnors roller men också hur vi formar dem i våra relationer. Hur lätt det är att inta en förväntad roll.

Filmen är uppbyggd som tre separata historier. Flickvännen (Ellen Olaison) som nykär vill vara med sin pojkvän hela tiden. Frun (Nina Zanjani) som driver jämställdheten in absurdum i ett äktenskap där glädjen har försvunnit. Exfrun Maria Sundbom) som delar vårdnaden om barnen med tidigare maken. Hon som känner sig förfördelad och spelar ut sina förlorade illusioner på barnen.

Det är film som är skickligt gjord. Med genomskådande blick har regissören format sina karaktärer. Alla tre kvinnorna framställs naturligt och nära av sina skådespelerskor. Dessutom gör Robin Keller som den jämställde maken ett fint porträtt. Det vardagliga livet är exakt beskrivet i många härligt filmade scener. Inga stora händelser sker men man blir engagerad. Regissören Katja Wik ville skapa en film som gav utrymme för reflektion. Det har hon lyckats med. Den här filmen skulle kunna användas på skolornas utbildning i jämställhet och som underlag till en kurs. Samtidigt som den är underhållande som få svenska filmer.
Den innehåller både skratt och eftertanke och är väl värd att ses.

23 januari, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *