Filmrecension: Den okända flickan – en deckarhistoria med ett annorlunda mål

Skribent:

Den okända flickan
Betyg 3
Svensk bioPremiär den 24 februari 2017

Den okända flickan är ett drama om moral av de belgiska bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne. Filmen är en deckarhistoria med ett annorlunda mål.

Jenny (Adéle Haenel) är en ung läkare som vikarierar på en läkarmottagning i ett utsatt område i Liège i Belgien. När det ringer på dörren efter stängning säger hon åt sin praktikant Julien (Olivier Bonnaud) att inte öppna. Dagen därpå får hon reda på att en ung flicka har hittats död i närheten. Genom övervakningskameran får hon en bild av flickan som ringde på hennes dörr och sedan hittades död. Men ingen vet hennes namn eller identitet. Styrd av samvetskval och moral börjar Jenny en detektivresa efter flickans identitet. Med övertygelsen att flickans familj måste få veta vad som hänt börjar hon sitt sökande.

Filmen vill belysa frågorna om moral och humanism. Har hon ett personligt ansvar för flickans död och hur långt sträcker sig det ansvaret? Varför känner hon ett så stort moraliskt ansvar? Ingen anklagar henne och mottagningen hade faktiskt varit stängd en timme när flickan ringde på. Som någon säger ” Det var ju inte du som dödade henne.” Ändå är Jenny fixerad vid att söka reda på den okända flickans identitet. På mottagningen är hon allvarlig och engagerad i patienternas kroppar men också deras livsvillkor. I hennes telefon ringer ständigt patienter med olika problem. Vi får inte veta något om Jennys liv utanför läkarrollen. Kanske ligger svaret på varför hon blir så engagerad i hennes läkarroll eller i hennes personlighet. Ändå känns Jenny både okänslig och utan värme trots sitt stora engagemang i sökandet. Filmen är ganska sorglig och de gånger Adéle Haenel ler kan räknas på ena handens fingrar. Till ljuspunkterna i filmen är patienternas persongalleri.

Bröderna Dardenne har gjort många kända filmer bland andra Rosetta, Barnet, Sonen och Pojken med cykeln. Deras filmer skildrar ofta socialt utsatta miljöer med människor med problem. Skildringar av människor som ofta görs med stort socialt patos. Att filmen vill skildra att Jennys val inte är rationella utan påverkas av många faktorer är intressant. Att hon är så fixerad vid offrets identitet men inte vem som är mördaren blir en del av historien. Verkligheten inte är svartvit utan har många nyanser. Men eftersom vi inte får känna Jenny blir hennes handlingar och hennes person svårt att få ihop. Det gör att filmen blir ambivalent. Det som är dess styrka blir samtidigt dess svaghet.

23 januari, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *