Skivrecension: Imannu El – Hibernation

immanu

Artist: Immanu El
Titel: Hibernation
Betyg: 4

Immanu El avrundar musikåret med storslagen postrock och drömpop à Deportees och Sigur Ros. Hibernation är ett välkommet inslag i ett trist och kallt decembermörker.

Postrockbandet Immanu El från Jönköping, grundat av en blott 16-årig Claes Strängberg tillsammans med tvillingbrodern Per Strängberg, David Lillberg och Jonatan Josefsson är föga kända i Sverige. Desto större genomslagskraft har de fått internationellt. Sedan första skivan They’ll Come, They Come (2007) har bandet turnerat världen över och framträtt ett hundratal gånger i ett 30-tal länder. De har till och med kallats ett av Skandinaviens mest lovande liveband.

Hibernation är den fjärde fullängdaren. Den skiljer sig från tidigare alster på flera plan. Ljudbilden är fylligare och soundet går allt mera åt drömpophållet. Immanu El spelar psykedelisk postrock i samma anda som isländska Sigur Ros. Som postrockens motsvarighet till Deportees bjuder de på fina kärleksballader insvepta i lugnande gitarr- och basarrangemang. Musiken är ödesmättad och suggestiv. Immanu El bygger sakta upp sin ljudbild. Omega är skickligt utmejslad och liksom smyger sig på en för att mot slutet brisera ut i mäktig trumvirvel och energiskt gitarrspel. Tusen röster gör sig hörda i Voices, en vacker postrockballad om evig kärlek. Smäktande är Mt, om vännen som ser rakt igenom ditt skal. Claes Strängbergs mjuka stämma vaggar in oss i trygghetens sköte.

Hibernation är en fin hybrid av Sigur Ros-inspirerad postrock och snällpop à Deportees som får oss att glömma den trista vardagen i ett mörkt och kallt decemberrusk.

Text: Petter Stjernstedt

7 december, 2016

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *