Tankar om queer-operan Magnus-Maria

magnusmaria

Magnus-Maria – en opera om rätt kön
Regi Suzanne Osten
Musik Karólina Eiriksdóttir
Dirigent Anna-Maria Helsing
Libretto Katarina Gäddnäs
Bearbetning och dramaturgi Ann-Sofie Bárány
Scenografi Maria Antman
Kostym Minna Palmqvist
‘Koreografi Soledad Howe
Ljus Marie Agge Mask Daniela Krestelica
Urpremiär i Mariehamn på Åland och är nu på turné i Norden
Föreställning som recenseras: gästspel på Stockholms stadsteater 26 november 2016

Magnus-Maria är en fascinerande och stark scenföreställning i kammar-operaformat som på flera sätt leker med och utvecklar scenkonst och opera och könsnormer och är en föreställning som jag inte tror lämnar någon oberörd. Den bygger på en verklig person och verkliga händelser överförda till ett drama byggd på opera- och konstmusik.

I slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet levde en kvinna som heter Maria Johansdotter på Åland och i Stockholms-området. Hon var en duktig musiker och hon upptäckte att hon som spelman fick mycket mindre betalt än sina manliga kollegor. Maria trivdes inte med dåtidens fastlåsta roll som kvinna: Att som kvinna tvingas gå i kjol och vara mannen till behag och underdånig. Hon klädde sig till man, kallade sig Magnus Johansson och levde som man.

Scenografin är snygg och väldigt smart. Till höger är en båt och bakom där visas bilder på stor skärm som kompletterar spelat som pågår på scenen på ett bra sätt. Ljuset är satt på en nivå som gör scenlösningen spännande och bygger upp förväntningarna. Föreställningen handlar inte bara om en kvinna som levde som man för flera hundra år sedan utan bryter med könsnormerna på ett väl fungerande sätt också: de åtta skådespelarna på scen, som alla är kvinnor, spelar alla roller. Sju av dem är sångare och en, Andrea Björkholm är skådespelare. På scen är de män, de är kvinnor och de turas om att ha olika roller. Alla är någon gång under föreställningens gång Magnus-Maria. Det fungerar mycket bra, det är aldrig problem med att veta vem som är Magnus-Maria.

Musikerna, en liten orkester enbart med stråkar, är mycket skickliga musiker. Att jag inte är ensam om att imponeras av musikerna visar väl det att ”Magnus-Maria: en opera om rätt kön” är nominerad till Nordiska Rådets musikpris 2016. Fast det beror väl också på hur musiken är komponerad. Och där är jag kluven. I operor brukar oftast finnas någon aria eller körsång som är väldigt vacker eller behaglig, som blir en slags operaschlager, en låt som alla minns efteråt. Magnus-Maria som opera har ingen sådan del. Musiken är tvärtom emellanåt rätt skrämmande, som filmmusik kan vara. Det blir en del i det dramaturgiska tilltalet – men inte en njutning för sig själv enbart. Jag skulle tro att det är ett medvetet val av såväl kompositör som regissör.

De sju sångarna är skolade sångare, tror jag. Men vid några tillfällen sjöng de opera som om de drev med operaformen. Jag diskuterade det med en vän som såg föreställningen tillsammans med mig. Min vän är en mycket van operabesökare, betydligt mer van än jag är. Min vän menade att det var meningen att det ibland skulle låta skränigt, inte behagligt. Att det talar till oss på flera plan på det sättet.

Magnus-Maria ger två gästspel i Stockholm och går sedan vidare på sin turné i Norden. Nästa spelplats efter Kulturhuset Stadsteatern är Nationaloperan i Helsingfors.

I rollerna:
Hillevi Berg Niska, Andrea Björkholm, Lisa Fornhammar, Ásgerður Júníusdóttir, Maria Johansson Josephsson, Therese Karlsson, Annika Sjölund och Frida Österberg.

Musiker:
Laura Kokko, Marjaana Holva, Tiila Kangas, Juho Laitinen, Matti Kariluoto och Kim Jansson.

27 november, 2016

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *