Skivrecension: Weyes Blood – Front Row Seat to Earth

weyes

Artist: Weyes Blood
Titel: Front Row Seat to Earth
Betyg: 4

Weyes Bloods fjärde fullängdare Front Row Seat to Earth är en Natalie Mering i sitt esse. Med trollska harmoniska melodier, harpa och renässansmusik, folk och psykedelia samt den renaste stämman tränger hon igenom allt sorl. Och kommer segrande ut på andra sidan.

Det känns lyxigt att få ”sitta på främsta raden” och få lyssna till när Natalie Mering, alias Weyes Blood, framför sina harmoniska melodier med sådan självklarhet och med glimten i ögat. Musikaliskt finns förgreningar med folkmusiker som Julia Holter, Feist och Joanna Newsom. Till skillnad från dessa konstmusiker är Mering mindre pretentiös. Hon tar inte sig själv på så stort allvar. Det indikerar det lustiga skivomslaget på där hon brer ut sig bland sanddynorna mot en bakgrund av en öppen himmel och ett mäktigt bergsmassiv. Där i det blöta ligger hon iklädd en neonblå jumper och vita gymnastikskor. Det kitschiga fotografiet visar på hur pass avslappnad hon är i sitt artistiska uttryck.

Front Row Seat to Earth, Merings fjärde fullängdare, är ambitiös och krävande musik. Vi tas med på en musikalisk upptäcktsfärd i renässansmusiken , folkmusiken samt 60- och 70-talets psykadelia. Ibland överraskar hon och slänger in ambient och electro i mixen. Hon berättar en saga som lätt kopplas till vår och hennes verklighet. Lika personlig som politisk är Front Row Seat to Earth som berör ämnen som skilsmässa och klimatförändringar och den snapchattande generationens distanserade förhållande till den hotade naturen. Melodierna seglar fram på moln. Pianot, trumpeten, harpan och brassorkestern. Instrumenten tillsammans med Merings lena stämma skapar en spännande dynamik.

Front Row Seat to Earth är stilsäker. Den enbart 28-åriga folksångerskan är en sällsynt talang som skickligt balanserar harmoniska melodier med texter av lyrisk kvalitet och komplexa musikbyggen. Inom en månad kommer årsbästalistorna att rulla in. Där förtjänar Mering en hög placering. Glöm inte vart ni hörde det först.

Text: Petter Stjernstedt

5 november, 2016

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *