En kvinnlig Don Juan i Hasse och Tage-musikalen Donna Juanita på Stockholms stadsteater

Skribent:
Gina Dirawi i Donna Juanita

Gina Dirawi i Donna Juanita

Att angöra en brygga, Släpp fångarna loss, En bedårande sommarvals, Ska vi byta grejer med varann? Det är några av de Hasse och Tage-örhängen som finns med i den nyskrivna musikalen Donna Juanita. Här får vi möta Anita från Kramfors som blir manslukerskan Donna Juanita när hon ger sig ut på ett erövringståg genom Sverige. Berättelsen startar i 60-talets Kramfors och tar oss med till Vällingby via Tomelilla.

Ett pressmeddelande berättar:
I rollen som den unga Anita ser vi Gina Dirawi, och som den äldre, Claire Wikholm. I övriga roller Robin Keller, Kajsa Reingardt, Ole Forsberg, Fredrik Lycke, Kalle Westerdahl, Ann-Sofie Rase, Sven Ahlström, Maja Rung, Matilda Ragnerstam, Stran Cetin, Tove Edfeldt och Kristofer Kamiyasu. På scen även en femmannaorkester under ledning av Carl Bagge. Regi Johanna Garpe. Kostym av Kersti Vitali Rudolfsson. Urpremiär 30 september på Stora scenen.

Kramfors på 1960-talet. Unga Anita provar mammas gamla brudklänning och får panik. Aldrig ska hon låta sig fångas i ett sådant plagg! Världen är till för att erövras. Varför inte börja med brevbäraren? Och varför inte döpa om sig till något vildare; Donna Juanita!

Donna Juanita är en nyskriven musikal av Erik Norberg och Johanna Garpe som tar sitt avstamp i Hasse Alfredssons och Tage Danielssons frigjorda Donna Juanita ur revyn Spader, Madame! Hon som var syster till Don Juan. Här blir det en musikalisk roadmovie genom Sverige ut i världen från 1960-talets Kramfors via Tomelilla till Vällingby år 2016.

I centrum för berättelsen står Anita, en kvinnlig Don Juan, som vill ta för sig av livet på samma självklara sätt som hennes bror Dan. Hon är lika pilsk som honom men samhället håller henne tillbaka. Berättelsen tar sin början idag när Anita är i 70-årsåldern och upptäcker att hennes bror ska ge ut sina memoarer om alla han har erövrat. Men det är inte hans historia utan hennes egen som han tänkt stjäla.

Varför en Hasse och Tage-musikal idag, år 2016?
– 1977 skriver Hasse å Tage en sång om en normbrytande, feministisk hjältinna, Donna Juanita, som har sex med allt och alla och kräver att få leva sitt liv precis som hon vill – det är svårt att inte bli intresserad… Idag är deras låt-texter fortfarande underfundiga, djupt mänskliga, komiska, knasiga, politiska och poetiska – en slags huskur mot trötthet och uppgivenhet, säger Johanna Garpe som skrivit manus tillsammans med Erik Norberg och även regisserar.

Musikalen innehåller 28 låtar ur Hasse och Tages låtskatt. Och många karaktärer som vi känner igen från Hasse och Tages revyer. Gina Dirawi gör sin debut på teaterscenen som den frigjorda Anita/Donna Juanita. Den äldre Donna Juanita gestaltas av Claire Wikholm.

– Jag har ingen direkt relation till Hasse och Tage men jag gillar verkligen deras humor – de vill lyfta viktiga samhällsfrågor men med glimten i ögat. Och så har jag har alltid uppskattat Monica Zetterlund och hennes sätt att sjunga så jag är väldigt glad över att få sjunga låtar som Monica Zetterlund en gång sjöng, säger Gina Dirawi.

– Hasse och Tage är det bästa av allt som är svenskt. Och jag minns Spader, Madame och hur mycket jag avundades karaktären Donna Juanita. Hon var så stark och härlig. Det var inte jag. Nu, vid 72 års ålder, inser jag att jag borde ha satsat på henne som förebild. Vilken jävla härlig kärring jag får spela, säger Claire Wikholm.

– Jag kan verkligen känna igen mig i Donna Juanita. Vi båda väldigt raka, modiga, överärliga och buffliga. Och vågar göra saker på vårt eget sätt och stå för vad vi tycker. Men Donna Juanita är mer extrem. Hon förför precis alla hon träffar, vilket jag kanske inte gör haha, säger Gina Dirawi.

– För Anita är Kramfors och den lilla kärnfamiljen för litet – hon vill göra hela världen till sin familj. Det kan jag också känna igen mig i. Hon vill göra det hon själv vill, inte det andra tycker att hon ska göra. Jag tycker det är häftigt och stort att det görs en musikal där en sån kvinnlig karaktär får vara huvudperson, även om det är sorgligt att det fortfarande 2016 känns som en stor grej, säger Gina Dirawi.

– Jag är oerhört glad över att vara här på Kulturhuset Stadsteatern och arbeta med alla dessa skådespelarproffs. Jag har arbetat hårt för detta, säger Gina Dirawi.

För Claire Wikholm väcker arbetet med föreställningen många minnen till liv från hennes eget 60-tal.

– Min bästa kompis Grynet Molvig lät mig få träffa Hasse & Tage. Jag minns särskilt en natt med Hasse och kompisar – det vi gjorde var att läsa telefonkatalogen och det var jätteroligt. Jag skrattade så mycket att jag hade kramp i magmusklerna och hade svårt att gå hela nästa dag. Sen minns jag när jag och Gösta Ekman gick med i demonstrationståg mot Vietnamkriget. ”All makt åt folket” gjorde han om till ”Halmhatt åt Folke”. Vi var vänster men vi hade humor, säger Claire Wikholm.

Claire Wikholm tillhör en av våra mest folkkära skådespelare och har gjort en lång rad roller på film och tv som i Hotell Kantarell, Vi hade i alla fall tur med vädret, Björnbröder, Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen, Pensionat Oskar, Cheek to Cheek, Irma och Gerd och i adventskalendern Broster, Broster! Claire har tillhört Kulturhuset Stadsteaterns fasta ensemble sen 1971 och har gjort närmare 60 olika roller här sen starten.

Gina Dirawis karriär började med bloggen Ana Gina, där hon ville driva med fördomar och stereotyper med humorn som verktyg. Ginas stora genombrott kom i och med hennes medverkan i Melodifestivalen. Hon har även lett Grammisgalan, Musikhjälpen och Hungerhjälpen. Gina känns också igen från radio, bland annat i Hallå P3. Hon har mottagit flera priser för sitt arbete, däribland Kristallen för Årets kvinnliga programledare, årets Tv-stjärna på QX-galan och Expressens pris för Bästa webb-Tv.

Johanna Garpe är en av våra främsta musikteaterregissörer, verksam på de största av landets teater- och operascener. Karl Gerhard – en revy 2014 (med Rikard Wolff i titelrollen) på Kulturhuset Stadsteatern, Tamerlano (Timur Lenk) 2010 på Internationale Händel Festspiele i Tyskland, samt Don Giovanni 2010 på Drottningholmsteatern, Karmelitsystrarna 2011 på Kungliga operan, Benjamin Brittens opera Peter Grimes 2013 på Kungliga Operan är några av hennes mest uppmärksammade uppsättningar. Johanna Garpe är även professor, 2008 innehade hon en professur i musikdramatisk gestaltning på Operahögskolan i Stockholm och 2014 tillträdde hon en professur i ”Vokala och kroppsliga praktiker” på Stockholms konstnärliga högskola. 2004–2008 var hon Sveriges kulturråd i London.

Donna juanita – En musikal med 28 låtar ur Hasse och Tages låtskatt
Urpremiär 30 september på Stora scenen

Sångtexter Hans Alfredson och Tage Danielsson
Av Erik Norberg och Johanna Garpe
Regi Johanna Garpe
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Kersti Vitali Rudolfsson
Ljus Erik Berglund
Mask Katrin Wahlberg
Koreograf Roger Lybeck
Kapellmästare Carl Bagge
Musik av bl a Franz Schubert, Gunnar Svensson, Hoagy Carmichael

I rollerna
Anita/Juanita som ung Gina Dirawi
Anita 22,24,25/11 Maja Rung
Juanita den äldre Claire Wikholm
Maria/hemtjänstpersonal Matilda Ragnerstam
Dan/Anitas bror Robin Keller
Mamma Kajsa Reingardt
Pappa Ole Forsberg
Janne Lindeman/brevbäraren Fredrik Lycke
Robert Lind/tunnelbaneförare Kalle Westerdahl
Lena Lind/tunnelbaneförare Ann-Sofie Rase
Fader Pius Sven Ahlström
Charlotte/student Maja Rung
Charlotta/student Stran Cetin
Charlotte/student 22,24, 25/11 Tove Edfeldt
TV-programledare Kristofer Kamiyasu

Musiker Carl Bagge, Per Ekdahl, Per ”Texas” Johansson, Nils Jansson, Joe Williamson

Foto: Carl Bengtsson/Skarp Agent

15 september, 2016

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *