Skivrecension: New Tide Orquesta – Live in Rio

Skribent:

liveinrio

Artist New Tide Orquesta
Titel Live in Rio
Betyg 5

Jag får inbjudan till skivsläppet i Stora Teaterns kristallbar via facebook av Josef Kallerdahl. Man fick ganska stor uppslutning trots en lite halvhemlig tillställning. Vad som lockade oss en blandad publik, var att mästarna på melankoliska klanger skulle framföra ett knippe alster från det sprillans färska albumet. Då det samtidigt var 20-års jubileum, passade gruppens kompositör Per Störby Jutbring på, att innan livemusicerandet berätta dramatiska anekdoter från internationella turnéer. Det var ganska kul, annars är de experter på att förmedla allvar och stora äkta känslor. Deras sound är så långt ifrån ESC man kan tänka sig och lite till. Vill betona att det inte alls fungerar att ha dem som bakgrund, de tar dig i anspråk. Ibland blir det nästan smärtsamt vackert, lyssnaren blir som förhäxad, drabbas av emotionella svängningar.

Lätt att förstå att deras musik använts i filmer, teateruppsättningar och dansverk. Vi snackar alltså kammarmusik med Astor Piazzolla, Michael Nyman och Kronoskvartetten som riktmärken. Fantastiska låtar som starkt rytmiska How to climb a mountain jämte kala långsamma stråkpartierna i Vesper, bekräftar gruppens särart. Nämnda fullträffar är också titelspår från de två senast gjorda studioskivorna. Repertoaren på Live in Rio är hämtad härifrån, en skiva inspelad 2014 i en mindre stad i närheten av Rio de Janeiro.

För att vara uppriktig har jag inte ofta lyssnat på New Tide Orquesta, trots deras mycket imponerande spännvidd. Såg dem för cirka tio år sedan spela nuevo tango på festival i Falkenberg, vilket var trevligt. Ett starkare minne har jag av deras konsert under Göteborgs kulturkalas på Liseberg 2014, något jag förmodligen skrivit om i Kulturbloggen. Blev totalt uppslukad av vad jag hörde och vägrade att ge upp för vädrets makter, stod tyvärr utan skydd när regnet gjorde mig dyvåt.

Vid en hastig genomlyssning kan man få för sig att Per Störby Jutbrings låtar är snarlika till sin uppbyggnad. Men det stämmer inte! De framförs i olika tempon, med olika instrument i fokus och faktiskt stundom i en lekfull ådra. Vänner av kammarmusik vet att genrens främsta utövare gillar att experimentera, raffinerat framställa skiftande klanger och att få till ett smittande sväng. Gruppen som fram till för några år sedan hette New Tango Orquesta, är inget undantag. Man är helt otroligt samspelt, låter som en gemensam kropp. Och de vågar utmana genom att lyfta fram solister, ett flitigt bruk av minimalism och ge utrymme åt improvisation. Idag har jag lyssnat på nya plattan 3-4 gånger, kan bara instämma i de superlativ som hunnit delas ut. På Stora Teatern valde gruppen att markera jubileet genom att plocka med några äldre godbitar.

För några år sedan decimerades konstellationen, när gitarristen Peter Gran lämnade. De musiker jag är mest bekant med är Josef Kallerdahl på kontrabas och Livet Nord på violin. Anmärkningsvärt är att de var på sitt håll jobbat en hel del med jazzig musik. Vidare är sättningen Per Störby Jutbring på bandoneon (ett slags argentinskt dragspel), Johanna Dahl på cello samt Thomas Gustavsson vid pianot. Producerat och mixat ljuvliga Live in Rio, har mannen som så uttrycksfullt trakterar bandoneon gjort.

15 maj, 2016

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *