Angry Birds
Betyg 2
Biopremiär 13 maj 2016
Angry Birds, ett finskt spel för mobil och spelkonsoler där spelaren använder en slangbella för att skjuta iväg fåglar mot grisar, har blivit en film. Jag erkänner att mina förväntningar inte var höga när jag gick för att se filmen. Sett utifrån mina förväntningar var filmen trots allt godkänd, en film som fungerar för sin målgrupp: barn tillsammans med sina föräldrar.
Handlingen kretsar kring en röd fågel på fågelön, kallad herr Red. Fåglarna kan inte flyga och de bor väldigt isolerade på ön. Där finns en gammal berättelse om att ön och fåglarna är beskyddade av en kraftfull örn. Men ingen har sett denna örn.
Fåglarna lever ett ganska ytligt liv där alla ska vara glada och le. Herr Red har problem, han blir lätt arg. Därför döms han till att gå i terapi för att bli av med sin ilska. Där tvingas han att umgås med några andra fåglar som blivit förvisade till ilske-borttagnings-terapin. Herr Red vill givetvis inte umgås med någon av dessa. Han vill inte umgås med någon.
Och plötsligt dyker ett skepp med några gröna grisar upp på ön. Grisarna bäddar in fåglarna i lättsam kommersiell underhållning. Bara Herr Red anar oråd.
Sensmoralen är helt OK. Den visar barn att alla känslor är tillåtna. Att bli arg kan vara nödvändigt. Det är inte fel att bli ilsken i en del situationer. Likaså kan den som lätt blir arg ha nytta av att lära sig att inte alltid reagera med ilska. Filmen har också en annan sido-sensmoral om att samhällets gud inte klarar sig själv utan behöver sina medborgare, sina invånare. En annan sensmoral är hur farlig den alltför ytliga underhållning är, hur den kan bädda in medborgarna i apatin och dumhet, så de inte ser de faror som lurar i vassen.
Det är klart att mycket i filmen är helt förväntat. Det är inte så många överraskningar och oväntade vändningar. Vi har sett många filmer med samma tema, hur några av samhället föraktade blir dess hjältar och vi får se hur viktigt det är att ha några vänner. Det är inte något mästerverk till film men ändå inte värdelöst. Filmen har en del roliga komiska poänger för oss vuxna, som kanske går barnen förbi och samtidigt har den en berättelse som fungerar för barnen.
Fast lite slarvigt tycker jag det är av översättarna att låta Herr Red heta just Herr Red på svenska. Varför inte låta honom heta på svenska det han heter i översättning?