Pelléas och Mélisande in the woodlands: Lysande fransk svalka i värmen

Skribent:

pelleas-kyss-huvudbild450

Pelléas och Mélisande in the woodlands
Av Claude Debussy
Libretto av Maurice Maeterlinck
Regi Benjamin Lazar
Scenografi Adeline Caron
Kostym Alain Blanchot
Maskdesign Mathilde Benmoussa
Ljus Mael Iger
Dirigent Maxime Pascal
Premiär på Malmö Opera 7 maj 2016

Malmö Opera avslutar sen ett antal år operasäsongen med ett mer krävande verk och litar på att operakännare hittar dit i stressiga maj- häromåret LEAR av Reimann, 2017 ANIARA av Blomdahl. I år PELLÉAS OCH MÉLISANDE av Debussy, grandiost uppsatt för sex föreställningar, sedan går den till Karlsruhe. Det franska teamet har omgärdat Maeterlinck/Debussys kammardrama med den största skog som nog växt på en svensk scen, Twin Peaks känns nära, och först tror jag mej se riktiga tallar, riktig markvegetation, ordnad av Adeline Caron. Jag såg växtbelysning en masse, oroades för växternas förfall- jag gick på det!
Ur denna skog växer allt, möbler, skogssjöar, kristallkronor. Man spanar efter vilt. Regissören Benjamin Lazar bjuder in på en hajk jag sent skall glömma.

Jag har bara sett bilder på Stockholmsuppsättningen för som nyss avslutades, men där rådde teknokrati och hårda stads-och filmreferenser. Så såg det ut.

Här traskar man omkring i tuvorna som fyller den enorma Malmöscenen, i grunden är det en stående scenbild med vissa variationer. Traskar på gör ju även stycket, en lugn och musikaliskt underskön lunk i tre och en halv timme. Händer gör det inte så mycket, jag tycker det kändes långt även om regin var strålande välgjord, ingen sjöng rakt utåt och sångarna var – bländande!
Strålande textning(det går!),huvudrollstrion helfransk. Mélisande-Jenny Daviet, både oskuldsfull och förförisk, gjord som en ung Catherine Deneuve. Intagande vackert sjunget, växlande mellan framfusighet och underdånighet. Perfekt!
Pélleas-Marc Mauillon;oj, vilken udda tenor, tänker man, men fransk! Klar och kärnig, står ut då man inte valt en moatjé med mer franskt syrig röst.

Och sedan- eller kanske främst; Golaud! Denne Laurent Alvaro har nog den vackraste barytonröst jag faktiskt någonsin hört, och hans gestaltning är så otroligt djupt tänkt att man bara njuter. Han gör sej själv till ett odjur påhejad av sin svartsjuka, denne varme man lider när han hör sej själv fråga ut sin son om han sett kärleksparets heta stunder i skogen. Gå och se honom själva!
Yniold ja- Julie Mathevet, mycket bra, tomtar omkring mest hela tiden bland tallarna, leker för sej själv likt en skogens Lillebror. Nedskalad röst-trovärdig!

Emma Lyrén förvaltar fint Genevièves ganska lilla roll- plötsligt borta. Varför?

aaaayniold-golaudJag hade glömt att Arkels roll är så stor, här får vi ännu en mästerlig mansbild, en bruten titan med en aura av Tolkien, en matt patriark som hela tiden stöds av stumma tjänstekvinnor. Men när han till Pélleas slungar ut:
-Ska du välja en vän framför din far???-då vet man vem som är herre i huset.
Amerikanske Steven Bronk, från Deutsche Oper, är även han stadd vid en underbar, underbar basröst och varje sekund på scenen är en njutning att se- och dom är många. Otacksamt tänker jag att hans slutmonolog är väl lång.

I sista scenen dör Mélisande likt en Lady of Shalott, en prerafaelitisk `havfrue`
-vi är ju i ett sagorike. Hon vårdas ömt av läkaren, fint sjungen och gestaltad av husets egen bas Stefano Olcese. Ett barn är fött, skogslekarnas kärleksbarn.

Jag har sällan sett en så välbesatt operaföreställning där konceptet genomförts så utan kompromisser, och där den magnifika Malmö Operaorkester, ledd av unga geniet Maxime Pascal så totalt är en del av en gemensam tanke. Bravo!

Kostymerna kan man kalla moderna men det är att göra det för enkelt. Alain Blanchot arbetar med skogens och markens färger, delar byts, sjalar skiftar färg. Det unga paret i retrochic (tyvärr känns Pelléas lite för välstruken), de gamle ett sorts skogsbohémer med dyrbara detaljer. Golaud ser på slutet tyvärr ut som en bilhandlare i Borås, det sänker sagograden. Jag tänker att en del klädkoder är franska, så blir det ju när hela kluster dimper ner i Sverige med sina referenser. Men när det blir såhär bra ska vi bara njuta i (kol)mörkret.

Och annars, vokalt, med såna gourmetoperor, ta hit franska sångare, visst. Sen kan det ju blandas med svenskbesatta operor. På svenska. Här sjungs ju.

Medverkande:
Pelléas: Marc Mauillon
Mélisande: Jenny Daviet
Golaud: Laurent Alvaro
Arkel: Stephen Bronk
Geneviève: Emma Lyrén
Yniold: Julie Mathevet
Herden, läkaren: Stefano Olcese
Malmö Operaorkester

aaaaskogen-pelleas

8 maj, 2016

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *