Hela världen möts i mitt vardagsrum – med airbnb

Skribent:

airbnb

För några dagar sedan åkte Julia och Vincent studenter från Freiburg tillbaks till Finland.
I tre dygn bodde de hos mig och turistade i Stockholm. Det är en trevlig upplevelse att möta andra kulturer, människor, livsvillkor och att kunna göra det i sin lägenhet är inte dumt.
Sedan förra hösten har jag hyrt ut mitt minimala sovrum till airbnb en världsvid verksamhet där vi priavatpersoner öppnar våra dörrar för människor från andra delar av världen.
Det är onekligen ett sätt att resa, för den som saknar pengar. Kan jag inte åka till Australien kan Australien komma till mig.

Gästerna varierar, som kvinnan från Tyskland som åker till Stockholm för att gå dansworkshop, eller den tyske lokföraren boende i London som åkte hit för att övervara en elektronmusikfestival.
Men redan efter en natt måste han bryta och åka hem, av familjeskäl.

Den amerikanska pigga tjejen som jobbade i Obamaadministrationen, som gav ett rikt utbyte av hur det är att vara statsanställd over there.

Eller Raffaella och Alessandro från Italien som firade nyår i Stockholm med mina grannar.
Det är en färgstark och kan jag tycka modig grupp som väljer att bo privat under sina semesterresor och än mer förvånande är att så många vill komma hit på vintern.
Förklaringen fick jag i och för sig, det är billigt att åka till Sverige vintertid och inte minst studenter och ungdomar är ganska okänsliga för den svenska vinterkylan.

Airbnb är ett omstritt koncept, vissa hyr ut hela lägenheter i Stockholms innerstad till fantasipriser, andra som jag erbjuder ett rum. Eftersom jag är nyfiken på människor vill jag gärna en form av social kontakt och mina 54 kvadratmeter erbjuder exakt det. Om hotellbranchen knorrar, tror jag knappast att de som hyr via Airbnb skulle bo på hotell, de har ofta bara ett syfte – någonstans att bo under de tre dagar de turistar igenom Stockholm.

De kritiska rösterna hörs dock i kulisserna, kan du inte hyra ut till flyktingar! Jo det kanske jag skulle kunna göra, men jag är inte beredd att ta det ansvar som det innebär. För mig är världens besök i min lägenhet några dagar i veckan, jag kan genom att bestämma schemat också få egen tid.

Men en historia måste jag berätta. Tidigt hösten 2015 kommer en ung tjej och hennes mamma till mig. De är från Grekland och när jag frågar om vad de vill se i Stockholm, säger dottern ”vi har kommit för att stanna.”
”Hm, säger jag stanna!
”Jag jag skall läsa svenska och börja studera vid universitet i Stockholm och min mamma skall skaffa jobb.
Mamman talar inte ord engelska och hennes första fråga fredageftermiddag är om hur hon kan börja med att läsa svenska.

Efter tre dagar meddelar dottern att de hittat ett rum och skall flytta dit. Jag vet inte hur det gått eller om de är kvar. Men det slår mig att fattigdomen finns inte långt ifrån oss, och den grekiska flickan och hennes mamma lämnar sitt land för att hitta nya möjligheter här.
Dumt eller modigt! Vem är jag att avgöra. Men besöken i mitt vardagsrum inrymmer onekligen en del intressant nutidshistoria.

13 mars, 2016

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *