Värsta Proggorkestern lyfte solidaritetsgala i Angered

Skribent:

proggorkestern

Jag hade ett något kluvet förhållande till progg. Var för ung för att vara med första åren, vågade mig aldrig till Sprängkullen och tyckte verkligen inte att allt lät bra. Ändå fanns en viss tillhörighet. Cyklade till Hagabion för att se Vi har vår egen sång, var på gymnasiet med i förening för alternativ icke-kommersiell musik och på radion hördes Nationalteatern med Totta. Nu flera decennier senare är min ingång, att jag haft förmånen att göra en intervjuserie med progg-eliten i Göteborg. Serien i tretton delar avslutades i början av 2013 www.sekopt-gbg.se (På alla plan) Fem av dem som intervjuades fanns omväxlande på scen på Blå Stället.

Initiativtagare till flyktinggalan, där allt överskott gick till utbildning för ungdomar, var storsångaren Sam Vesterberg. Arrangörer var Kulturhuset tillsammans med föreningen Skyddsvärnet. Väldigt gentilt med fri entré, vilket gjorde det ännu mer självklart att inhandla pins som det står ALLIHOP på. Den så kallade Värsta Proggorkestern hade formerats av basisterna Nikke Ström och Jimmy Olsson. Konserten vid lunchtid sparkade igång en maratondag innehållande en mängd liveakter och filmvisning. På grund av snöblask var väglaget besvärligt, men efter en kvarts förskjutning blev salen välfylld av entusiastiska åhörare.

Sam fick naturligt nog inleda, spelade med sitt band egna mjukgungande kompositionen Tåget har stannat från senaste soloskivan. I övrigt bjöds övervägande på 70-tals låtar. Thomas Landahl, med epitet Sprängkulls-aktivist, gjorde hyggliga versioner av två skånska hits. Han sjöng Falsk matematik och Vem kan man lita på. Bandet var på tårna, vilket någon gång resulterade i ett aningens för snabbt tempo. Vill här harangera två kortare solon: dels Rolf Hedberg på sax, dels den timide gitarrhjälten Bengan Blomgren. Thomas avlöstes av Göran Guran Blomgren, känd för att turnera med Afzelius repertoar och för att i ungdomen varit ordförande i Sprängkullens musikverkstad. Han framförde Staten och kapitalet följt av nämnde Affes skoningslösa uppgörelse i Svarta gänget.

Fäste mig vid hur elegant Bengan lirade slide. Vidare dristade sig Thomas & Göran att leverera en slagdänga signerad ärkerevolutionära Knutna Nävar, titeln Det är något konstigt med friheten. Denna gång med härligt stadige Jimmy Olsson i framkant. Systrana Forsman uppmärksammade publiken på det kvinnliga underskottet. Med sina klara välljudande röster gjorde de Ingen kommer undan politiken, originalet skrivet på franska av Kate och Anna McGarrigle blev ju i svensk version av Ola Magnell en jättehit med Marie Bergman. Bandet gjorde låten i tilltalande baktakt
.
Allt listat här har hållit god standard. Ändå kändes det lite som förfäktning inför att Nynningen äntrade scen, vilket Göran Blomgren påpekade. Text och musik satt helt plötsligt ihop på ett högst påtagligt sätt. Gruppen kände varann innan och ut. De gamla takterna satt i. Deras frontman Tomas Forssell svingade dem till oanade höjder. Proggens kaxiga motsvarighet till Stones kickstartade med För full hals. De är absolut ursäktade för det emellanåt aningen forcerade tempot. Utdelar ett mycket stort plus för När så tingen börjar klarna., kanske Forssells mäktigaste bedrift som låtskrivare. Var en magiskt bra version! I en längre sekvens uppstod mangel av bästa slag featuring grundaren Forssells sylvassa gitarr och Bernt Andersson på klaviatur. Mannen som numera bor i Kalmar, berättade att också Jan Hammarlund och Björn Afzelius haft hans låt på repertoaren. På skivan med tonsättningar av Majakovskijs dikter (översättning Ulf Bergström och Gunnar Harding), hittas förutom titelspåret exempelvis Se så tyst det är i världen, en visa som ingick i detta glimrande miniset. Kanske off topic, men jag träffade radio- och teaterengagerade Tomas tre gånger under lördagen, varvid han fick veta att jag ibland skriver för tidningen Arbetet. Nu ska säcken med proggiga toner knytas ihop. Guldstjärna delas ut till framförandet av Aldrig mera krig ur Tältprojektet. Sam Vesterberg fraserade med bravur medan Rickard Tehler syntes ta hand om de gåshudsframkallande solon som Bengan gjorde i studio. Noterade hur tajt orkestern lät, det åtråvärda självgående svänget hade infunnit sig. Kanske inget att förvånas över, när de som var unga för cirka fyrtio år sedan har fortsatt utvecklas musikaliskt. Och flera var ju med i Tältprojektet, såsom Per Melin bakom trumsetet, Nikke Stöm (fast då faktiskt på blåsinstrument), tidigare nämnda Bengan, Bernt, Jimmy samt Sam. Tanken med känslosamma finalen var att, enligt eldsjälen Sam, skapa något av en We are the world – känsla, vilket skedde med många medverkande i Jocke Bergs inkluderande allsång Sverige, inspelad av Kent 2002. Innan jag lycklig lämnade Blå Stället tackade jag initiativtagaren Sam Vesterberg, såg fotoutställing av Bo Haringer (som fanns på plats), strölyssnade lite på Trayo och Magnolia.

På kvällen träffade jag återigen på allesträdes närvarande baslegenden Nikke Ström. Han lirade flera timmar på kvarterskrog i Guldheden med tunga namn som samtliga skulle kunna få ihop läsvärda memoarer. Bör betonas att han några gånger själv verkade förundrad över vilka basgångar han hittade, när han försatte oss i transliknande tillstånd. Husbandet utgjordes av skådespelaren och bluesartisten Anders Granell, Bebopsaxofonisten Gunnar Lindgren, avtantgardetrummisen Henrik Wartel samt gladlynte trombonisten och ordvrängaren Håkan Strängberg. Mycket örongodis och många stilar! Vi hörde bland annat Coltrane, Billie Holiday, Ellington, Charlie Parker, Ry Cooder, Stephen Stills och Howlin´Woolf plus toner från Marocko. Varannan lördag är dessa herrar husband. Efter en omtumlande berikande lördag tog jag mig hem för att smälta alla intryck.

Foto: Anders Wiklund
Från vänster till höger Rolf Hedberg (”inlånad” från Rekyl),
Bernt Andersson
Tomas Forssell
Per Melin
Nikke Ström
Bengt Blomgren

22 februari, 2016

Det här inlägget har 1 kommentar.

  1. Mats Hallberg skriver:

    Måste rätta mig på en punkt. Afzelius-låten jag trodde jag identifierat, var inte Det svarta gänget utan När bomberna faller (vilket sångaren har påpekat).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *