Siw Malmkvist, Karl Gerhard, Kent, Leila K, Sven-Ingvars, Owe Thörnqvist, Monica Dominique, Denniz Pop och Barbro Hörberg – dessa artister valdes in i Swedish Music Hall of Fame för betydande insatser inom svensk populärmusik. Vid en presskonferens torsdag den 11 februari presenterades 2016 års invalda. (Här berättar vi om den nyheten.)
Kulturbloggens skibent Mats Hallberg funderar kring dessa inval och konstaterar: Åtskilliga inval förbryllar,
Här är Mats Hallbergs krönika om det tredje invalet av artister och musikskapare till Swedish Music Hall of Fame:
I somras cyklade jag för första gången i Stockholm.. Mitt mål var att besöka ABBA-museet. Jag var inte riktigt klar när belysningen slocknade, vilket ju markerade att det blivit stängningsdags. Att jag spenderade så lång tid där, berodde inte på den för mig överskattade kvartetten med global appeal. Huvuddelen av tiden ägnades istället åt att studera de musikvideos som speglade var sitt deccenium. Att där utöver ta till sig material om Polarpriset och SMHOF – jämte glasmontrar kring svenska musikikoner – var också oerhört givande. (Påpekade vid utgången för en person på museet ett faktafel gällande Tältprojektet.)
Jag som alltid gillat listor funderade efteråt mycket över egendomliga inval. Publicerade aningen upprörd ett inlägg på facebook, i vilket jag ifrågasatte vissa bedömningar samt lanserade 15 personer eller band. Har lyssnat och läst om musik i närmare fyrtiofem år. Är inte längre skivsamlare men har fortsatt gå på konserter och festivaler regelbundet. Senaste åren har jag recenserat flitigt, främst här i Kulturbloggen och emellanåt i Orkesterjournalen. Ett antal gånger har det blivit intervjuer och porträtt har jag skrivit många. I jämförelse med vännen Leif Wivatt på radio Göteborg (vars åsikter om Swedish music hall of fame borde väga tungt), vore det fel att framställa mig som orakel. Av Kulturbloggens lista över fjolårets 100 bästa låtar var det bara ett fåtal jag kunde identifiera. Men musik har otvivelaktigt varit en väsentlig ingrediens i mitt liv.
Man är oseriös om man påstår att man hört allt som är värt att höras. Min poäng är att ingen av de ytterst välförtjänta namn jag pläderade för kom med i den tredje invalsomgången som idag 11/2 offentliggjordes.. Hur kunde jag hamna så fel? En jurys resonerande är alltid mer eller mindre outgrundligt. Till denna gång kunde allmänheten föreslå sina kandidater, men den numera femhövdade juryn med aktade Jan Gradvall i spetsen är vad jag förstår ensam ansvariga.
För att komma i fråga ska artister, grupper, låtskrivare och producenter ha gjort betydande insatser inom svensk populärmusik. Utmärkelsen instiftades för att spegla bredden och rikedomen i Sveriges musikhistoria. Man ska ha skivdebuterat för minst tjugo år sedan och i statuterna finns också kravet att hälften av berömdheterna ska vara kvinnor. Barbro Hörberg är en outsider värd applåder vars motsvarighet utgörs av skygga tidigare invalda sångerskan Stina Nordenstam. En annan större överraskning är Monica Dominique, vars mångsidighet ändå från Solar Plexus varit häpnadsväckande. Att kritikergunstlingarna Kent nu redan hamnat i finrummet är inget att förvånas över. Jag uppskattar också allvarsmännen från Eskilstuna. I övrigt förstår jag inte riktigt hur juryns ledamöter tänkt. Vissa genrer är löjligt underrepresenterade, särskilt jazz och folkmusik. Verkar som man helt missat den höga nivån som jazzmusiker befunnit sig på, en anledning till att internationella stjärnor gärna vill spela live med våra inhemska storheter. Ska noteras att invalet av legendaren Anders Burman borgar för att herrarna Fred, John och Pugh indirekt är med; fast att deras namn saknas är självklart otillfredställande.
Avslutningsvis några retoriska frågor. Varför anses Jussi Björling tillhöra kategorin populärmusik? Är det vettigt att hävda att Carola, Sivan och Leila K historiskt sett gjort tillräckligt betydande bedrifter? Är det inte pinsamt att den föga stimulerande racergitarristen Yngwie Malmsten är den ende instrumentalisten?
Apropå gårdagens fadäs från Polarprisjuryn avseende priset i kategorin populärmusik, kan meddelas att jag tillverkat min artikel assisterad av ljuvliga toner från dubbel-CD:n The Philsosophers´s stone med Van Morrison. Han är en favorit hos både mig och Kulturbloggens redaktör, någon som i den bästa av världar borde tilldelats Polarpriset för länge sedan. Max Martin skulle aldrig komma nära Van the man, ens om hans försökte.
Inval 2016
Siw Malmkvist
Karl Gerhard
Kent
Leila K
Owe Thörnqvist
Monica Dominique
Denniz Pop
Barbro Hörberg
Sven – Ingvars
Mina förslag
Lars Gullin
Tommy Körberg
Börn J:son Lindh
Pugh Rogefeldt
Eldkvarn
Merit Hemmingson
Monica Törnell
Lill Lindfors
Lena Wilermark
Bubblare: Ale Möller, Povel Ramel, Lina Nyberg, Dag Vag, Arne Domnerus, Kajsa Grytt.
Mogens H Andersson säger
Jussi Björling är förvisso utbildad till operasångare, men under hela sin karriär har han ju sjungit svenska sånger: Till Havs är till exempel inte en operaaria