Nytt

Way Out West: Bildgalleri dag 2

Way Out West 2017 Slottskogen, Göteborg Dag 2 Foto: Peter Birgerstam

13 augusti, 2017

Way Out West Ojämnt bara förnamnet – Ryan Adams

Skribent:

11/8 2017 Foto från annat tillfälle   3 När Adams blomstrade som mest för cirka femton år sedan såg jag honom som vanlig sittande publik i Göteborg. Har för mig att han då satt vid en flygel. Hade tidigare införskaffat hans mästerverk Gold.  Ryktet om hans  oförutsägbara konserter  var inte tagna ur luften. Mannen som omger sig med femmannaband är i Slottskogen mest inriktad på brötig gubbig rock and roll, medan jag antar att flertalet i publiken vill omslutas av hans ljuvliga kompositioner från storhetstiden.  Första uttalandet: ” Sweden are you ready för some rockmusic?” Inledningen är miltals ifrån vad jag…

Fortsätt läsa…

Way Out West Drabbad av helhjärtad närvaro – Afghan Whigs

Skribent:

11/8 2017 4 Foto Peter Birgerstam Ett ansett 90-tals band från Cincinatti Ohio vars seriösa inställning inte går att ta miste på. Slarv eller skojigheter existerar inte., bara hängivenhet och  äkta utspel. Sedan återföreningen har man släppt två skivor och flitigt turnerat. När de besökte Sverige för två år sedan var de, som Greg Dulli påpekar, sex man i bandet. Nuvarande decimering beror på att  forne gitarristen Dave Rosser dog i cancer i somras. En låt med medryckande refräng tillägnas honom.  Sättningen är traditionell förutom violinen som är ett av deras kännetecken. Gruppen med grungeliknande sound går ut stenhårt i…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Lana del Rey- I gränslandet mellan ljust och mörkt

Lördagen den 12 augusti Flamingo Lana del Rey 3 Välkommen till Lanas universum. Där primadonnor dansar med pionjärer – Marlyn Monroe med Charlie Manson och Nancy Sinatra. Där Hollywood-filmen fortfarande blomstrar och döden är vacker konst att beskåda på nära håll. Det är märkligt att se Lana dra på smilbanden, på samma vis som hon gör på omdiskuterade covern till nya albumet Lust for Life.  Flickaktigt fnittrar hon mot fanskaran och glimmar med ögonen. Sångerskan som gjort sig ett namn på att vara melankolins drottning är ikväll helt omaskerad. Hon rollspelar varken som femme fatale eller damsel in distress. Nej…

Fortsätt läsa…

Bokrecension: Coffin Road av Peter May

Coffin Road Författare: Peter May Utgiven: 2017-08 Översättare: Charlotte Hjukström ISBN: 9789177017158 Förlag: Modernista Peter May är en hyllad skotska romanförfattare som numera bor i Frankrike. Han har vunnit många priser både i Sverige och internationellt för sin Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod. Han kan utan tvekan skriva kriminalhistorier. Hans deckare är både spännande och berättar något om samhället och om hur människor agerar. Coffin Road utspelar sig på ön Harris i Yttre Hebriderna. En man spolas upp, halvt ihjälfrusen, på en ödslig strand på ön. Han är förvirrad, han vet inte vem han är och han vet inte varför…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Frida Hyvönen – kompetent men långt ifrån hennes bästa

Lördagen den 12 augusti Linné 3 Vad är väl en festival utan regn? Från himlen strilar regndropparna ner. Folkmassorna tar skydd under Linnescenens tält. Här inne i tältvärmen uppträder Umeåfödda Frida Hyvönen med band. Linnea Olsson på cello och multiartisten Amanda Lindgren från Systraskap på sång, trumpet, trummor och stundtals keyboard. Förutsättningarna för en stark konstertupplevelse är onekligen goda. Fridas senaste svensktalande album Kvinnor och barn, en av fjolårets bästa, om genus, kvinnlig styrka och landet kontra staden står på menyn. Från Min stad om stockholmare som skryter om att aldrig ha varit mer norrut än Gävle. Till Sjön och…

Fortsätt läsa…

12 augusti, 2017

Way Out West: The XX sluter ögonen

  Fredag 11 augusti Azalea The XX 4 När rockvärldens mest introverta trio besöker Way Out West undrar många vart det ska sluta. Ni kan vara lugna.  Det här är smakfull minimalistisk popmusik med Oliver Sim, Romney-Madley Croft och Jamie Smith som våra guider i natten. Artister visar sitt engagemang på olika vis. Vissa dansar, andra skämtar och flörtar med publiken. The XX , den brittiska rocktrion, sluter ögonen och lever sig in i musiken.  Det gör vi också. Bandet bjuder på en proffsig och tight konsert. Alla låtar sitter där de ska och musikparet har ett samspel som går…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Cover fixade rätt stämning – Feist

Skribent:

11/8 2017 4 Foto Peter Birgerstam En artist från Kanada jag var nyfiken på utan att ha närmare studerat. Hon har varit på WOW tidigare, släppt fem plattor i eget namn,  varit på flera tidningsomslag  och fått ta emot en drös utmärkelser i hemlandet. Hon berättade att hon är ute på en hektisk Europaturné. För att kunna framföra sin indierock har hon tre medmusiker med sig. Sättningen är trummor, basgitarr, tamburin, keyboards (två uppsättningar)/ fiol och Leslie Feist på två sorters välljudande gitarrer. Blir attack inledningsvis, för att i andra låten ta ner tempot. Efter hand justerades olägenheten att basen…

Fortsätt läsa…

Bokrecension: Försvunnen av Mo Hayder

Försvunnen Författare: Mo Hayder Utgiven: 2017-07 Översättare: Åsa Brolin ISBN: 9789177016632 Förlag: Modernista Deckarförfattaren Mo Hayder (född 1962) är en brittisk kriminalförfattare vars serie om Jack Caffery har sålt i över två miljoner exemplar världen över. Mo Hayder har bland annat vunnit de prestigefyllda Edgar Allan Poe- & Barry-priserna, samt The Dagger in the Library för sitt samlade författarskap. Mo Hayder bor i Bath i England. Hon kan utan tvekan hantverket, att sy ihop en spännande deckare. Hon använder både greppet att författaren vet mer och överraskar oss läsare och samtidigt kan hon lägga ut spår som gör att vi…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Perfume Genius – dramatiskt utan sårbarhet

Linnéscenen Perfume Genius 3 En sårbar dramaqueen med den största kärlek till musiken. Så skulle jag beskriva Mike Hadreas, sångaren i indiepopbandet Perfume Genius. Dramatiskt är bara förnamnet på fredagens konsert.  No Shape, bandets fjärde album, var till en början en svår nöt för mig att knäcka, men den växte snabbt och rätt snart var det en av mina absoluta favoriter bland väldoftande musikproduktioner. Perfume Genius har för vårt album de släppt ifrån sig skruvat upp dramatiken. Det tar man till vara på här. Med snabb trumvirvel och hårda basgångar formas det episka ljudlandskap som är Perfume genius. En passionerad…

Fortsätt läsa…

11 augusti, 2017

Way Out West: Frank ocean – känslosamt och innerligt

Flamingo Frank Ocean 4 I i det sista tvekar jag om han alls kommer att dyka upp. För fem år sedan bokade festivalen Frank men i sista stund hoppade han av. I år har Frank ställt in stora spelningar på festivaler som Primavera, Sasquatch! och Hang Out. Så det är inte konstigt att en känner viss mått av nervositet. Med spänning står vi där och trampar frenetiskt i gruset. Tiden går. Fem minuter blir till tio som blir till femton. Efter en tjugo minuters försening äntrar han scenen. Frank bär en vit t-shirt med tryckt ironisk drogpropaganda.  Texten på hans…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Brown, Migos och Ocean – en trestegsraket.

Danny Brown 2 Migos 3 Frank Ocean 4   Jag vill beskriva det som en trestegsraket där Danny Brown – uppvärmare nummer ett – med sin aggressiva rap är först ut. Han har både tidpunkten och den trötta publiken emot sig. Det är ett bisarrt val från festivalen att låta denna Detroit- baserade rappare få spela som andra akt för dagen, strax efter tre på förmiddagen. Hans monotona musik behöver en engagerad publik och ett bokstavligt talat mörker  som kan rama in hans iskalla toner och hemska berättelser om droger, förtryck och politisk orättvisa. Såpbubblor, videoprojektioner och gallskrik. Migos tar…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Överlag oväntat larmigt – Angel Olsen

Skribent:

10/8 2017 3 Foto Peter Birgerstam När jag botaniserade i årets anmärkningsvärt bleka utbud, visste jag inget om den fagra (ska inte uppehålla mig mer vid detta ovidkommande faktum) damen från St. Louis. Hon som har cred i branschen och turnerat i Sverige finns inte på Wikipedia. Olsen vill numera ha fullständig kontroll, vilket fått till följd att hon skrivit, producerat och mixat aktuella skivan My Woman.  influenserna påstår 29-åringen är allt från Albert Ayler till Donny Hathaway, inte Joni Mitchell. Och arrangören lanserar henne som en musikalisk kameleont.  Jag trodde i min okunnighet att hon uteslutande var en singer &…

Fortsätt läsa…

Bildgalleri: Way Out West dag 1

Årets Way Out West, Göteborgsfestivalen med musik och film, pågår för fullt i Slottskogen. Kulturbloggens fotograf har fångat stämningen och musiken i ett qxplock från den första festivaldagen, 10 augusti 2017. Foto: Peter Birgerstam

Way Out West: Viljan att kommunicera saknas – Pixies

Skribent:

10/8 2017 3 Foto Peter Birgerstam Pixies utgjorde en gång i tiden ett sidospår i mitt lyssnande, kultgruppen som varit en förebild för mer berömda band.  Man sysslar med alternativ rock, grunge, postpunk och har till och med vidrört surfpop.  Jag har två album, varav deras största kommersiella framgång Dolittle ska framhållas. Köpte också ett soloalbum med Frank Black (artistnamn). Såg sålunda fram emot konserten, även om jag inte har koll på deras katalog i övrigt och inte hört dem live. Hursomhelst kul att de återuppstått efter en längre paus, ny skiva släpptes i fjol. Att jag blev en smula besviken…

Fortsätt läsa…

Långväga tungviktare – Ystad Jazzfestival III

Skribent:

1-6/8 2017 Foto Markus Fägersten Al Foster Quintet i en tribute till Charlie Parker var en tillställning jag har ett kluvet förhållande till, en konsert svår att begripa. Man begynte trivsamt men ganska tamt i  ypperligt ljud. 74-årige trumnestorn hörde jag på Nefertiti för cirka tio år sedan,  en man som uträttat stordåd hos Miles under två epoker. Utan att ta över händer hela tiden saker när han styr skeendet. Redan i andra låten ger sig Freddie Hendrix till känna, en storfräsare på trumpet. Han var konsertens definitiva behållning. På minuskontot bara en  duglig hantverkare på sax (fordras aura för att…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Radio Dept – träffsäkert och kompromisslöst

Linnéscenen Radio Dept 3 Jag inleder min festival med kompromisslösa Radio Dept. Electropopduon från Lund har gjort sig kända för sin mix av drömsk pop, shoegaze och electro. Sedan start har bandet kört på sitt race och skitigt i vad andra tyckt eller tänkt. Det har visat sig vara rätt väg framåt. Popduon har hyllats av såväl press som kritiker för sin musik. Sedan 90-talets början har bandet med nyfikenhet utforskat och utvidgat den moderna popmusiken. När R&B var på allas läppar bröt duon trenden och fortsatte på inkört hjulspår. Det kompromisslösa har de tagit med sig in på scen.…

Fortsätt läsa…

10 augusti, 2017

Filmrecension: The Nile Hilton Incident – inget är bara vitt eller svart, gott eller ont

The Nile Hilton Incident Betyg 4 Svensk biopremiär: 29 september 2017 Regi: Tarik Saleh I rollerna: Fares Fares, Mari Malek, Slimane Dazi, Hichem Yacoubi, Yasser Ali Maher, Ahmed Seleem, Hania Amar och Ger Duany. Tarik Salehs thriller ”The Nile Hilton Incident” med Fares Fares i huvudrollen har redan före den svenska biopremiären fått priser på filmfestivaler och strålande recensioner. Filmen utspelar sig i Kairo, i Egypten, några veckor före den egyptiska revolutionen 2011. Filmens största styrka är att den känns mycket äkta och sorgligt trovärdig. Människorna har alla både goda och dåliga sidor och inget är bara svart eller vitt.…

Fortsätt läsa…

Filmrecension: Paris Can Wait – en lång väntan till filmens slut

Paris Can Wait Betyg 1 Svensk biopremiär den 18 augusti 2017 Manus och regi: Eleanor Coppola En lång rad närbilder på fransk lyxmat – det är filmens enda behållning, ifall du gillar kött och överflöd utan proportioner. I övrigt är ”Paris Can Wait” en film i total avsaknad av intressant handling och ingen trovärdig karaktär och riktigt, riktigt usel dialog, överpepprad av fördomar, klyschor och klicheer. Diane Lane spelar Anne, en amerikansk kvinna som är i Frankrike dit hon följt med sin man (spelas av Alec Baldwin) som är en stenrik, jätteberömd filmproducent. Livet går i full fart och det…

Fortsätt läsa…

Filmrecension: Becker – kungen av Tingsryd

Becker – kungen av Tingsryd Betyg 3 Svensk biopremiär 1 september 2017. Martin Larssons långsfilmsdebut är en blandning av komedi och thriller och samtidigt en skildring av livet i ett samhälle på småländska bygden. Och en film om stenhård kamp mot knark. Inledningen och första delen av filmen fångade in mig och var intressant och en rolig beskrivning av landet på den svenska landsbygden men den andra delen av filmen blev action, dock inte helt lyckat. Huvudpersonen, Johan Becker, driver en butik för rottingmöbler tillsammans med sin bästa vän Stefan. Det är dock inte butiken som gör att Johan är…

Fortsätt läsa…

« Föregående sida Nästa sida »