Filmkrönikan

”Man ska göra saker som man inte brukar göra”, tänkte jag och gick på rysk filmfestival. KinoRurik XIV invigdes i lördags på Slottsbiografen i Uppsala, med mingel, ryska powerballader, piroger, tal, ceremoniellt bandklippande och slutligen filmen White Tiger (som hade Sverigepremiär på festivalens visning på Filmhuset i Stockholm i fredags). Jag gillar tanken med ett rysk-svenskt kulturutbyte, jag tror inte att jag någonsin förr har sett en rysk storfilm, jag vet inte ens om jag har reflekterat kring att det finns ryska storfilmer. Det är antagligen för att jag lever i en bekväm liten bubbla av lättillgänglig biofilm. Det krävs…

Fortsätt läsa…

En dokumentärfestival är verkligen inte som en vanlig filmfestival. Det var något som snabbt slog mig under förra veckans Tempofestival. Det är lätt att luras av de färgglada affischerna, de ivrigt runtspringande volontärerna och det minglande branschfolket. Vi recensenter ställer upp oss på rad utanför salongen, och när klartecken ges, slinker vi in och intar de platser som blivit över. Det är svårt att riktigt känna skillnaden förrän filmen börjar spelas, men när det händer, när jag inser att det här, det är på riktigt, då blir jag nästan lite rädd. Hur ska jag, på något värdigt sätt, kunna göra…

Fortsätt läsa…