Konserter

Popaganda: Seinabo Sey ett spännande val som avslutningsakt

Skribent:

Seinabo Sey, Stora scenen Popagandafestivalen 29 augusti 2015 Betyg: 4 Att lägga en så pass oetablerad – åtminstone i jämförelse med tidigare upplagor – artist som Seinabo Sey som avslutningsakt för hela festivalen var ett modigt men spännande drag av arrangörerna. Sey har växt till en souldrottning i vardande under det senaste året men har de facto blott två EP:s i ryggen. Inget man bygger en grandios defilering på precis. Därför är det också rätt tänkt av henne att ta in en lång rad gäster på scenen anförda av hennes nestor Oskar Linnros som några låtar in i spelningen kommer…

Fortsätt läsa…

30 augusti, 2015

Popaganda: Laakso tillbaka efter åtta år

Skribent:

Laakso, Lilla scenen Popagandafestivalen 29 augusti 2015 Betyg 4 Mot bakgrund av Markus Krunegårds så etablerade solokarriär var det många som höjde på minst ett ögonbryn när det meddelades att Laakso skulle återförenas inför Popaganda. 2012 gjorde bandet förvisso en spelning för en kväll, men därutöver intet. I tisdags kom så plötsligt en ny singel vilket inger hopp om en mer konstant fortsättning. Åtta år är en lång tid, särskilt när annat fått överta den tid som tidigare plöjts in i bandet, men det låter inte på långt när ringrostigt. Ändå säger Krunegård innan avslutande Someone Somewhere en smula ursäktande:…

Fortsätt läsa…

Popaganda: MØ lever inte riktigt upp till förväntningarna

MØ, Lilla scenen Popagandafestivalen 29 augusti 2015 Betyg: 3 Under Popagandas andra dag ligger fokus på hajpade svenska akter som Lorentz och Seinabo Sey. Den enda utländska artisten, MØ, kommer från en så exotisk plats som Danmark. Om hon ändå aldrig hade lärt känna Diplo. Höjdpunkerna under hennes spelning på Popaganda är nämligen fortfarande låtarna som ledde upp till släppet av hennes debutalbum, No Mythologies to Follow, häromåret; Maiden spelas redan som andra låt, och Pilgrim kommer ungefär halvvägs in i spelningen. Det är två låtar som genast fångar ens uppmärksamhet och rycker med en. Det kanske är en smaksak,…

Fortsätt läsa…

Popaganda: Robyn hade världspremiär för sitt nya projekt La Bagatelle Magique

Skribent:

Robyn & La Bagatelle Magique, Stora scenen Popagandafestivalen 28 augusti 2015 Betyg: 3 Det låg väl i luften, och inte så lite heller. När Dans Dakar snöpligt tog ner skylten dagarna före öppning stod Robyn och Markus Jägerstedt där med fullt band, inrepat set men utan scen att visa upp sig på. Tror fan då att Popaganda stod där med öppna armar, för vem hade tackat nej? Win-win, typ. Förra gången Robyn besökte festivalen avslutade hon den och firade stora triumfer med såväl Kleerup- och Röyksopp-samarbeten som med de första singlarna från den ofattbart starka Body Talk-trilogin. Nu är läget…

Fortsätt läsa…

29 augusti, 2015

Popaganda: Bob Hund lockar till allsång

Skribent:

Bob Hund, Stora scenen Popagandafestivalen 28 augusti 2015 Betyg: 4 Senast jag såg Bob Hund var för 17 år sedan. Thomas Öberg ser inte ut att ha åldrats en dag sedan dess. Han kan rent av bära samma vita skjorta som sist. Kanske bär han på Iggy-genen också. Förhandssnacket har emellertid handlat om gitarristen John Essings Dave Grohl-moment i Hammenhög för två veckor sedan där han ramlade av scenen och bröt vänster handled. Han får således också en ”tron” där han sitter med gitarren i knät, Jeff Healey-style, ändå kan delta relativt mycket sett till omständigheterna. Öberg är som vanligt…

Fortsätt läsa…

Popaganda: James Blake inger förhoppningar inför vad som komma skall

Skribent:

James Blake, Stora scenen Popagandafestivalen 28 augusti 2015 Betyg: 3 Kvällens kantor James Blake har legat lågt sedan han 2013 släppte sitt andra album, det unisont hyllade Overgrown, men för några veckor sedan kungjorde han nya låten Radio Silence från kommande skivan med samma namn. Låten är en av de bättre han spelar ikväll, vilket inger förhoppningar inför vad som komma skall. Man måste någonstans imponeras av det följe Blake har samlat på sig under åren. Även om Retrograde är den klart bästa låt som framförs under Popagandas första dag har den snart 27-årige britten ändå inte haft någon större…

Fortsätt läsa…

Popaganda: Jungle bjuder in till dansfest

Jungle, Lilla scenen Popagandafestivalen 28 augusti 2015 Betyg: 3 När Jungle bjuder in till dansfest står inga fötter stilla. Barndomskompisarna Josh Lloyd-Watson och Tom McFarland, som numera bara går under sina förnamns initialer, verkar vara riktiga Sverigevänner. Sedan klubbspelningen på Stay Out West förra året har de hunnit spela på både Debaser Medis och Malmöfestivalen — men det här säger de är den sista Sverigespelningen med det självbetitlade debutalbumet i ryggen. Eftersom jag lyckats missa samtliga deras tidigare Sverigebesök är det också den spelning jag på förhand kanske sett mest fram emot under hela festivalen. Och redan i inledande Platoon,…

Fortsätt läsa…

28 augusti, 2015

Bildgalleri: Banditos på Pustervik

Banditos på Pustervik, Göteborg 26 augusti 2015 Amerikanska Banditos är ju på Sverigweturné just nu. Pustervik 26 augusti, Debaser 27 augusti och sen vidare runt landet. Banditos på Pustervik var en dryg timmes garageamericana där Drive-By Tryckers möter Janis Joplin möter ZZ Top och där de egna låtarna kryddas med Waylon – och Van Zandtcovers, och med en makalös I Put a Spell on You” som extranummer. Bandet har kanske en bit kvar till den verkliga toppen, men är absolut värt att hålla koll på framöver. Foto: Peter Birgerstam

27 augusti, 2015

Joel Alme på Liseberg – Går inte igång på låtskrivare med tungt socialt arv

Skribent:

Joel Alme på Liseberg Lördag 22 augusti 2015 Betyg 3 Är definitivt inte blasé, däremot kanske bortskämd efter flera konserter på sistone som varit kanon. Efter att ha hört Joel Alme med femmanna- band under en timma på Liseberg, tillsammans med några tusen personer, blir omdömet med nöd och näppe godkänt. Ska försöka förklara varför. För mig räcker det inte att 35-åringen är en driven refrängmakare, önskar mer av både arrangemang och text för att jag inte ska tycka att det blir futtigt. Vidare anser jag att kompet var rätt tråkigt, vilket gör att musiken sällan får fäste. Sedan är…

Fortsätt läsa…

23 augusti, 2015

Way Out West: Patti Smith bjöd på ett magnifikt jubileumsfirande

Skribent:

Sent på natten cyklade jag hem utmattad och belåten. Sista kvällen blev det också onödigt nog en sväng till Stay Out West på Hisingen. I mitt omtöcknade tillstånd hade ett crescendo naglat sig fast inuti huvudet. Det var Patti Smiths röst i Break It Up, från den platta hon hade bestämt skulle rekonstrueras på Way Out West fyrtio år efter att den släpptes. Angående Horses skrev Pop i sitt specialnummer som 1994 rankande de mest betydelsefulla albumen i historien: ”Smith förklarade det användbara i kombinationen ilska, storstadsdekadens och poetisk skärpa.” Skribenten menade att debutsuccén, vars producent var bångstyrige John Cale,…

Fortsätt läsa…

17 augusti, 2015

Way Out West: Chic och Nile Rodgers en perfekt partyhöjare

Skribent:

Chic feat. Nile Rodgers, Flamingo 15 augusti 2015 Betyg: 5 En yngre kvinna fick i pressavdelningen förklarat för sig vilka Chic var. Egendomligt! Jag å andra sidan var spänt förväntansfull, beredd att ta emot kärleken från Nile Rodgers och den grupp han återskapat i omgångar. Var i min ungdom sent 70-tal absorberad av den bejakande discokulturen och shakade loss så gott jag förmådde. Musiken, vars främsta arena annars är dansgolv är perfekt partyhöjare. Och vad vi är delaktiga i med sällsynt snäll ljudåtergivning är ett nästan intimt party med mästaren och hans ensemble. Enda störningsmoment: ett elakt regn. Försöker att…

Fortsätt läsa…

16 augusti, 2015

Way Out West: Som tiden stått still för shoegazens flaggskepp Ride

Skribent:

Ride, Linné 15 augusti 2015 Betyg: 3 I fjol på Way Out West hörde jag kanske en halvtimme på Slowdive. I år fick en likasinnad återförenad kvartett från Oxford förtroendet att vara sist ut. Var långt ifrån fullt i tältet när Ride drog igång sitt inåtvända kompakta gig. Detta är bandet som i indiekretsar satt på tronen åren före Britpop blev ett begrepp och rivaliteten mellan de två stora blev en följetong. Vi snackar Creation Records och tidigt 90-tal. Man öppnade angenämt med Leave Them All Behind. Vad man ljudmässigt associerar till en synt, torde i själva verket vara ett…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Ought är ett namn att lägga på minnet

Ought, Pusterviks lilla scen 15 augusti 2015 Betyg: 5 Ought är ett av festivalens stora utropstecken. Ute öser regnet ner, men det är svettigt inne på Pustervik när den kanadensiska kvartetten Ought intar den lilla scenen på övervåningen för sin första Sverigespelning någonsin. De får bara spela i en halvtimme, men under denna halvtimme lyckas de imponera stort. Det är den sista, men också den bästa spelningen jag hinner med att se under årets Way Out West. Framför allt rör det sig om postpunk-influerade, rytmiskt malande låtar som byggs upp dynamiskt, där det är den upptrappande energin som får refrängerna…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Flying Lotus låter det visuella gå hand i hand med musiken

Flying Lotus, Linné 14 augusti 2015 Betyg: 4 Flying Lotus låter det visuella gå hand i hand med musiken ”Okay my friends, you’re dead!” Efter att ha sagt de orden — som blinkar till titeln på förra årets hyllade album You’re Dead — bjuder Flying Lotus, eller Steven Ellison som han egentligen heter, på en nästintill fulländad festivalspelning där snygga 3D-animationer hjälper till att ge musiken ytterligare dimensioner. Att basen får hela kroppen att darra bidrar också till den sinnesutvidgande upplevelsen. Trots att det krockar med Florence + the Machine är det många som lockats till Linnétältet — och alla…

Fortsätt läsa…

15 augusti, 2015

Way Out West: Little Jinder gästades av Zara Larsson och Rebecca & Fiona

Skribent:

Little Jinder, Linné 14 augusti 2015 Betyg: 4 Till en början framstod dagens första höjdpunkt i och med Little Jinder-konserten i Linné-tältet som något oorganiserad och direkt klumpig; efter att en av bandmedlemmarna har hållit tal om ”fuck rasism, fuck sexism, men framförallt: FUCK SD!!!” och fått publikhavet att explodera i applåder och hurrarop hade det varit mest logiskt för Josefine att ta vid där – men istället kommer hon in med en knippe ballonger som lämnas på scenen men sedan går hon ut igen. Den eld som startats i publiken hinner släckas innan hon återvänder. Vilket känns som ett…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Father John Misty har karisma likt ingen annan

Father John Misty, Azalea 14 augusti 2015 Betyg: 4 Underhållande sarkasm. Father John Misty har en karisma likt ingen annan. När bandet kliver ut på scen känner jag fortfarande hur solen får mig att känna mig rätt matt, men så fort han kliver på, med mickstativet hängandes över nacken, förtränger jag all tröttnad. Josh Tillman aka Father John Misty har en karisma likt ingen annan; en känsla för att artikulera sig lika pricksäkert som med sarkastisk humor. Publikkontakten etableras direkt och det bjuds på flera roliga mellansnack, till exempel om Max Martin: “Jag skrev den här låten helt själv i…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Florence + the Machines energi är gränslös

Skribent:

Florence + the Machine, Azalea 14 augusti 2015 Betyg: 3 Beväpnad med sin starka röst och sitt band intar Florence Welch festivalens nästa största scen, men lyckas fylla publikhavet på både bredden och längden. Vilket inte är så konstigt; hennes hippie-personlighet passar tämligen bra på en festival som försöker plocka PK-poäng på att inte sälja mjölk. (Har dock aldrig sett någon annan festival göra det? Vem dricker ens mjölk på festival?) I mellansnacken är hon snällare, eller snarare mjukare, men ändå varmare i rösten. Hon pratar om att bli förälskad, inte i någon specifik person, utan hela världen, innan hon…

Fortsätt läsa…

Way Out West: Future Islands delvis en besvikelse, trots oförglömlig sångare

Skribent:

Future Islands, Linné 13 augusti 2015 Betyg: 3 Fick på min lott att hastigt ta mig an en grupp vars musik beskrivs i termer som anarkistisk syntpop och loungig blipfunk.  Ni blir kanske klokare om jag som vanligt tar fram en liknelse.  Ganska ofta påminner de om ett uppspeedat mer basic New Order, fast de har tillgång till en röst av annan dignitet. Har man väl hört Samuel T Herring live, bandets vokalist och textförfattare, blir han lätt att identifiera och minnas. Gruppen vars hemvist numera är Baltimore bildades efter att de träffats då de studerade konst, har släppt fyra album,…

Fortsätt läsa…

14 augusti, 2015

Way Out West: Foxygen är roliga på bekostnad av musiken

Foxygen, Azalea 13 augusti 2015 Betyg: 4 Underhållande galenskap på musikens bekostnad. På förra årets …And Star Power, som med sin längd på tjugofyra låtar tenderade att bli lite spretig, kändes det som att de gamla skolkompisarna Sam France och Jonathan Rado med sitt Foxygen medvetet försökte sätta krokben på sig själva. Några riktigt bra spår — souliga Coulda Been My Love är ju en av förra årets allra bästa låtar — fick plats bland låtidéer som fortfarande tycktes vara i något slags skisstadium. Likaså på scen prioriteras några flummiga låtar framför deras mest spelade låtar på Spotify; How Can You…

Fortsätt läsa…

Way Out West: The War on Drugs är som tripp

Skribent:

The War on Drugs, Flamingo 13 augusti 2015 Betyg: 5 Trots en ganska ljummen start för de lovordade War on Drugs, som tycks fått ganska bra fotfäste här i Skandinavien, lyckas de efter bara några få låtar komma igen. Om de till en början känns ganska energilösa och tama börjar de ganska snart gnistra till och det stillastående gitarronanerandet går över till elegant dans i rytmisk perfektion. Trummisen vaknar till liv ungefär samtidigt. Fastän frontfiguren Adam Granduciel inte direkt är känd för att vara någon gladlynt Chris Martin – utan snarare jämföras med Bob Dylan – lyckas han bryta sig…

Fortsätt läsa…

13 augusti, 2015
Nästa sida »