Beat Funktion
Skywards
4
Inspelad i Nox Studios Stockholm 17-18/6 2023
Producent: Daniel Lantz
Do Music Records
Releasedatum: 15/9 2023
Åttonde studioalbumet från en tajt sextett hemmahörande i Uppsala/ Stockholm som bildades 2007. Dessutom har ett gäng liveplattor släppts med dessa funkfusion-virtuoser. Har skrivit om ett par av skivorna och recenserade konserten de genomförde senast i Göteborg. Man har rönt exceptionella framgångar i Kanada och USA och flera av albumen har till och toppat listor. Ett lika anmärkningsvärt som förvånande förhållande. Antagligen uppfattas deras hemvävda mix av funk, afrobeat, soul, disco, jazz och r & b som exotisk; trots sina uppenbara förebilder. Eran retro-bandet hyllar är definitivt det frihetliga 70-talet, möjligen med nordisk touch. Jag som diggat åtskilliga av deras förebilder är stundtals något kluven till Beat Funktion som fenomen. Ibland blir jag ändå påtagligt exalterad.
Nästan allt material är signerat bandets ankare och keyboardist Daniel Lantz. Han är tillika skivbolagsboss på Do Music Records. I likhet med flera andra i bandet medverkar Lantz i eller driver andra projekt parallellt. Träffade honom så sent som i höstas i samband med gig i Mölndal för Yonder Tree, vars koncept består i att utgå från Gino Vannelli (äger fyra vinyl och såg konsert på 90-talet) och dennes mäktigt svepande sound. Denna recension var ämnad för tidskriften JAZZ/ Orkesterjournalen. Men då publicering uteblev kommer den istället här i utvidgat format.
Gruppens sättning är två blås, eldig elgitarr, stadig elbas, utbroderade slingor på klaviatur samt en flexibel trumslagare som aktivt bidrar till svängfesten. Av de duktiga medlemmarna driver exempelvis trumpetaren Karl Olandersson en egen jazzgrupp, ingår i tv-orkestrar och i flera av landets mest potenta konstellationer (Stockholm Swing All Stars, renommerade storband med mera). Övriga musiker uppvisar också hög förmåga och bland andra gitarrist Johan Öijen och trumslagare Jon Eriksson bör lyftas fram extra då de gått under åtminstone min radar. Den stora stjärnan i kollektivet är dock ändå ovan nämnda Olandersson, vars swingbetonade storband och magnifika kvartett berömts i Kulturbloggen. Listade musiker kompletteras förtjänstfullt av Pal Johnson på elbas och själfullt fraserande tenorsaxofonisten Olle Thunström. Gästar Skywards gör den förträfflige rytmläggaren Ola Botzén (Miriam Aida) på percussion samt på ett spår vokalisten Sara Englund. På tidigare skivor förekommer ibland prominenta sångare av båda könen vilket förstås är en bonus när så skett.
Man har en igenkännbar stil där pådrivande beat dominerar, för att i omgångar gå ner i tempo och utvinna angenämt svepande melodier. Att komponera låtar som fäster, likt Lantz tydliga influenser är en svårbemästrad konst han inte alltid går i land med. Somliga sekvenser ter sig anonyma, om än skickligt framförda. Generellt håller musikerna en högre nivå än låtarna. Hade varit fräckt om de gett sig på klassiker som Chameleon, Some Skunk Funk och What Is Hip?, åtminstone live. Skönjer ibland ett sound som påminner om Blacknuss-kollektivet och Nils Landgren Funk Unit. Det fokuseras på sväng byggt på riff, fullödigt samspel och glimrande solon. Med sin längd på 69 minuter innehålle albumet också atmosfäriska alster i vilka elektronik sofistikerat utökar ljudbilden. I dialog med kapellmästaren firar deras trumpetfantom triumfer i Yesternight. Skywards rymmer således fler dimensioner än groovy up tempo.
Somliga melodier förmår göra mer avtryck än andra. Märks att Lantz har en fäbless för en viss formel, vissa drivande ackordföljder och taktarter. Man lyckas bäst när riff övergår i expansivt groove, som i Front Runner av Jon Eriksson eller när stämningsfulla alster vackert broderas ut. Hög tid att poängtera positiva påverkan som Johan Öijen tillför när han ger sig iväg på sina uppseendeväckande utflykter. Gillar verkligen energin och idéerna i hans extatiska bravader. I jämförelse spelar den ytterst kompetente Olle Thunström mer safe i sin souldoftande stil. Nota bene: Utan eminent rytmsektion skulle näppeligen Beat Funktion kunna behålla greppet om kräsna funk- och fusionkonnässörer. Pal Johnsons roll lite i skymundan ska inte underskattas. Och Jon Eriksson är en fena på att initiera blixtsnabba övergångar och att alstra den svängfaktor som lägger grunden till Beat Funktions sound. I ungefär lika hög grad emanerar den sammanhållande kraften från de flinka fingrar hos Daniel Lantz som tar sig an klaviaturens tangenter. När kombinationen av snärtigt omedelbara och suggestivt dröjande sound funkar är det bara att hänga med.