Skivrecensioner

Skivrecension: Destroyer – Poison Season

Artist Destroyer Titel Poison Season Betyg 4 Trummor och piano. Smäktande fioler och melankoliska trumpeter. Instrumenten följer följsamt en målmedveten Dan Bejar. En tionde omgång i musikstudion har resulterat i ett skarpsynt album med skönt jazzgung och Bowie-flörtande 70-tals rock. Han kan framstå som en ny bekantskap. Men Dan Bejar, tillsammans med bandet Destroyer, har varit aktiv en längre tid på musikscenen. Efter många år i radioskuggan slog han igenom år 2011 med Kaputt. Jag var svårflörtad och tilltalades inte av det välpolerade, konstskolerockiga soundet. Med Poison Season tar han stegen i ny riktning, från rockscenen till Bowieland och Broadway. Vi…

Fortsätt läsa…

20 augusti, 2015

Skivrecension: Beach House – Depression Cherry

Artist: Beach House Titel: Depression Cherry Betyg: 4 Varför ändra på ett vinnande koncept? Huvudtesen jag förde i min recension av Tame Impalas senaste album var att de bästa banden är de som hela tiden fortsätter att utvecklas. I fallet Beach House gäller dock motsatsen. På sitt femte album låter Baltimore-duon precis som de brukar, de har bara förfinat sitt sound och sitt uttryck. I ett musikklimat framskyndat av streaming, där trender kommer och går snabbare än du hinner blinka — där det stundtals kan kännas som att låten i playlisten är viktigare än artisten i fråga — känns det fint…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Albert Hammond Jr. – Momentary Masters

Artist: Albert Hammond Jr. Titel: Momentary Masters Betyg: 3 The Strokes-gitarristen är tillbaka med sitt första soloalbum på fem år. Att varje triumf är tillfällig har nog undgått The Strokes. Dryga femton år efter det att deras debutalbum, Is This It, släpptes är dessa giganter från New York fortfarande givna headliners på i stort sett vilken festival som helst. Ändå väljer Hammond Jr. att döpa sitt tredje soloalbum, efter 2006 års Yours to Keep och 2008 års ¿Cómo Te Llama?, efter just denna fras ur Carl Sagans Pale Blue Dot: A Vision of the Human Future in Space. Varför? Enligt…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Titus Andronicus – The Most Lamentable Tragedy

Artist: Titus Andronicus Titel: The Most Lamentable Tragedy Betyg: 4 Med en läggning för det grandiosa. På sitt första album sedan 2012 års Local Business visar Titus Andronicus att de är New Jerseys mest ambitiösa punkband. The Most Lamentable Tragedy, titeln är en vinkning till Shakespeare, är ett trippelalbum på hela 29 låtar som sträcker sig över 93 minuter; ett konceptalbum där en förtvivlad protagonist möter sin dubbelgångare, en mystisk främling identisk till utseende men motsatt till beteende. En rockopera om galenskap. Texternas schizofrena surrealism i symbios med musiken, som pendlar mellan skramliga irländska pubvisor á la Dropkick Murphys och…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Miguel – Wildheart

Artist: Miguel Titel: Wildheart Betyg: 4 Wildheart är en skön och soulfylld egotripp. Självsäkert utforskar den skönsjungande croonern rockens, funkens och soulens territorium. Det är komplext och snyggt när glassig soul gifter sig med skön R&B. “Need bitches, need bitches, give it to me… lips, tits, clits.” Misogynt och sexistiskt är min första tanke. Jag kunde inte haft mer fel. R&B är en musikgenre känd för sina kvinnoförnedrande skildringar. Befolkat av diverse maskulina arketyper, loverboys á la Usher och bad boys á la Jodeci; egotrippade alfahannar som prompt ska deklarera sitt ägarskap över kvinnorna; är det inte svårt att förstå varför. Miguel…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Tame Impala – Currents

Artist: Tame Impala Titel: Currents Betyg: 4 “Yes, I’m changing” Med 2012 års Lonerism etablerade sig Tame Impala, som bara några år tidigare hade vuxit fram som Kevin Parkers sovrumsprojekt i Perth, inte bara som Australiens utan som ett av de samtidens bästa psykedeliska band. En skulle rentav kunna hävda att de banat vägen för en uppsjö andra psykedeliska gitarrband såsom Pond, Hookworms och Unknown Mortal Orchestra. Så, hur följer du upp ett så framgångsrikt album? Genom att fortsätta i samma riktning och upprepa samma koncept igen? Nepp. Redan när första singeln från albumet, åtta minuter långa Let It Happen,…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Neil Young – The Monsanto Years

Artist Neil Young Titel The Monsanto Years Betyg 3 Den kanadensiske rocklegendaren Neil Young är onekligen produktiv. Nu har han släppt sitt 36:e studioalbum som är ett osande politiskt inlägg med titeln ”The Monsanto Years”. I flera av sångerna går han hårt åt det multinationella företaget Monsanto och dess genmodifierade produkter. Albumet har kommit till genom att samarbete med countrymusikern Willie Nelsons söner Lukas och Micah, samt Lukas bandmedlemmar i ”Promise of the Real”. Visst, det är bra att stora artister sticker ut hakan och ryter till om samhällsfrågor. Neil Young är inte rädd för att sätta ned foten och…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: LA Priest – Inji

Artist: LA Priest Titel: Inji Betyg: 4 Ivittuut är en övergiven gruvort på Grönland. Sam Dust var en gång i tiden sångare i brittiska danspunk-bandet Late of the Pier. Vilket samband har Ivittuut och Sam Dust undrar du? Jo, efter att ha tagit ett år ledigt flydde han just till Ivittuut, där studerade han regionens elektromagnetiska fenomen och dess effekt på inspelat ljud. Äventyret verkar ha gjort honom gott, för när han nu återvänder under namnet LA Priest och släpper solodebuten Inji på Domino är det med en nyfunnen kreativitet. Han släppte en singel som LA Priest redan 2007, men…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Christopher Owens – Chrissybaby Forever

Artist: Christopher Owens Titel: Chrissybaby Forever Betyg: 3 Ur saknade San Francisco-bandet Girls aska har frontmannen Christopher Owens hunnit släppa två soloalbum; 2013 års nedtonade Lysandre som kretsade kring ett återkommande meloditema, och förra årets country-präglade album A New Testament. Tidigare under våren delade han med sig av den medryckande singeln Selfish Feelings och lät meddela att ett nytt album var på väg. Plötsligt fanns ett helt album (på hela sexton låtar!) uppladdat på hand Bandcamp-sida. Jämfört med de två tidigare soloalbumen är Chrissybaby Forever en välkommen återgång till Girls sound. Ekot av gitarrerna i deras tveklöst kändaste låt, Lust…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Bully – Feels Like

Artist: Bully Titel: Feels Like Betyg: 4 För några år sedan verkade det dyka upp hur många nya band som helst som ohämmat stal sitt sound från nittiotalets indie- och alternativrockscen. Det är egentligen inget fel att hämta inspiration från en musikstil en själv aldrig fick uppleva när det begav sig. Problemet är snarare när det handlar mer om att få till ett visst sound än att faktiskt ha ett tillräckligt starkt låtmaterial att bottna det i. För två år sedan släppte Speedy Ortiz sin fullängdsdebut, Major Arcana, som fick grunge att verka spännande igen. Sedan dess har Sleater-Kinney hunnit släppa…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Nino Ramsby – Du kan och sov nu

Skribent:

Artist: Nino Ramsby Titel: Du kan och sov nu Betyg: 4 Under namnet Nina Ramsby hittar vi ett antal skivor med klang av allt från egna visor till jazz, en synnerligen begåvad och intressant artist. Nu lyssnar jag på Nino Ramsbys första utgivning som manlig musiker, ”Du kan sova nu”. Det är fortfarande samma djupa och musikaliska engemang som inte hör samman med att personen bytt namn. Nina eller Nino kommer aldrig att göra något slätstruket eller lätt glömt. Här är nio spår av visvariationer från huvudlåten ”Du kan sova nu” – finstämd vislyrik med sprött gitarrkomp till låten som…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: SOAK – Before We Forgot How to Dream


Artist: SOAK Titel: Before We Forgot How to Dream Betyg: 3 SOAK levererar ett fint första album med flera beröringspunkter, en debut som lovar gott inför framtiden. Men i längden når hon inte fram då ledan och tristessen slår till. Med en smärtsam stämma sjunger den 16-åriga Bridie Monds-Watson från Irland, om tonårsångest, skilsmässa och olycklig kärlek. Inledningsfrasen ”A teenage heart is an unguided dart” sammanfattar skivan. Before We Forgot How to Dream är träffsäker, som en dartpil rakt i hjärtat på den oskuldsfulla ungdomen, vibrerande och vacker, fylld med smärtsamma minnen och jobbiga känslor som hör tonåren till. B…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Hugo Race and the True Spirit – Elevate My Love

Skribent:

Artist: Hugo Race and the True Spirit Titel: Elevate My Love Betyg: 4 Hugo Race nya skiva låter som soundtracket till en film jag verkligen skulle vilja se. Jag tänker mig en blandning av Twin Peaks och True Blood – men smutsigare, mindre logik och lägre budget. Givetvis skulle det vara någon sorts mordhistoria – i princip allt Hugo Race gör låter som soundtracket till ett mord. Hugo Race började karriären som en del av Nick Caves The Bad Seeds i början av åttiotalet, och det hörs. Det här är samma sorts mörka rock, inte som Nick Cave gjorde då,…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Jan Åström – Villervallan

Artist Jan Åström Titel Villervallan Betyg 4 Släpps 27 maj 2015 Det är alltid lika roligt när flera kulturgrenar går ihop, som nu när Jan Åström ger ut ett album med tonsatta dikter av fyra av våra största poeter. Albumet ”Villervallan” är faktiskt Janne Åströms första soloskiva, Från svängig bluesjazz till skör visa tolkar han dikter av Nils Ferlin, Karin Boye, Gustaf Fröding och Sven-Erik Forslin. Musiken är komponerad av Karl-Erik Mattsson och bland musikerna på skivan finns bland andra Peder af Ugglas på gitarr och klaviatur. Karl-Erik Mattsson medverkar också, på klassisk gitarr. Karin Boyes dikt ”I rörelse” har…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Krantz – Old School

Skribent:

Artist: Krantz Titel: Old School Betyg: 4 För några år sedan släppte Richard Krantz  sina skivor Siberia och Euphoria. Strax efter släppet av Euphoria träffade jag honom inför Folkfestivalen i Hässelby. Jag gjorde en kort intervju för Kulturbloggen, jag gick hem lyssnade på hans skivor. Tyvärr följde jag aldrig upp fortsättningen, därför är det med ett förnyat intresse som jag lyssnar på hans nya CD ”Old School”. Old School gör helt klart för titeln, det är lite av retro tidigt 60-tal lite mixat in i 2000-talet. Richard Krantz gillar inte personligen att klassificera sin musik, han vill röra sig fritt…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Shamir – Ratchet

Artist: Shamir Titel: Ratchet Betyg: 4 Det var inte helt självklart att Shamir Bailey skulle komma att syssla med elektronisk pop, han har tidigare skrivit såväl punk- som countrylåtar, men kategorier är uppenbarligen ingenting för honom. Första gången jag spelade upp If It Wasn’t True, en av de starkaste låtarna från debuten med Northtown-EP:n förra sommaren, trodde min flickvän att det var en Hot Chip-låt. Visst finns det likheter; båda är sajnade av skivbolag som ständigt fortsätter plocka upp artister som tänjer på gränsen mellan vad som är indie och vad som är mainstream, dansant är det definitivt, och Shamirs…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Lo-Fi-Fnk – Nightclub Nirvana

Artist: Lo-Fi-Fnk Titel: Nightclub Nirvana Betyg: 3 Naiva popkids eller genialisk electroduo? Sanningen ligger någonstans mittemellan. Lo-Fi-Fnk slog igenom 2006 med den internationellt framgångsrika Boylife. Uppföljaren Lost Summer kom 2011. Med tredje skivan Nightclub Nirvana hör vi ett fläskigare Lo-Fi-Fnk bjuda på klubbig soldränkt synthpop. Sedan start har duon Leo Drougge och August Hellsing inriktat sig på drömsk, klubbvänlig electropop á la Sounds of Arrows. Som två ettriga tonåringar fulla av naivitet står de bakom mixerspakarna och leker fram ljud. Talang finns det gott av här, men utveckling desto mindre. Svenska The Embassy, Touch Alliance och Sounds of Arrows är tydliga inspirationskällor, likaså…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Unknown Mortal Orchestra – Multi-Love

Skribent:

Artist: Unknown Mortal Orchestra Titel: Multi-Love Betyg: 5 För alla som kräver en dos funk i sin psychedelia: årets album kan vara här. ”I’d hide ‘til the end of time… asleep and constantly floating away,” sjunger Ruban Nielson på Swim and Sleep (Like a Shark), en av höjdpunkterna på 2013 års II. Om den introspektiva surrealismen på Portland-via-Nya Zeeland-baserade Unknown Mortal Orchestras andra album kom till i isolation, så är Multi-Love mer livsbejakande, ibland bortom all rationalitet. ”I’m half crazy,” som han sjunger redan på det medryckande titelspåret då han tycks attackeras av kärlek från alla håll och kanter. Precis som…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Mikal Cronin – MCIII

Artist: Mikal Cronin Titel: MCIII Betyg: 4 På jakt efter de perfekta melodierna. Första gången jag såg Mikal Cronin var på Roskildefestivalen, den danska publiken var allt annat än apatisk när han då framförde Apathy på en av festivalens minsta scener, redan då stod det klart att Cronin med sin högskoleexamen i musik var mer ambitiös än de flesta andra lo-fislackers. Något hans andra album, 2013 års MCII, bekräftade med sin varmare, mer organiska ljudbild. Nu tar han kanske sitt största steg hittills. Det låter större, vilket redan inledande Turn Around är ett bra exempel på. Det kanske är hans…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Magnus Helmner – Kom Lite Närmre

Skribent:

Artist: Magnus Helmner Titel: Kom Lite Närmre Betyg: 3 Det finns en stor värme i Magnus Helmners sånger och musik. Albumet Kom lite närmre är en blandning av soul, blues, svensk proggpop och dansbandsmusik. Texterna handlar mycket om utanförskap och gemenskap, om ensamhet och kärleken till nästan. Magnus Helmner är engagerad i arbete för hemlösa, genom den ideella föreningen Ny Gemenskap. Bland annat med Jul i gemenskap, Kafé i gemenskap och nu senast med projektet Vinternatt 2, som erbjuder natthärbärge för fattiga EU-medborgare i samarbete med Stockholms stad och flera kyrkor. Sångerna på den här skivan har skrivits och uruppförts…

Fortsätt läsa…

Nästa sida »