Skivrecensioner

Skivrecension: The Afghan Whigs – Do to the Beast

Skribent:

Artist: The Afghan Whigs Titel: Do to the Beast Betyg: 4 The Afghan Whigs har alltid varit som bäst när Greg Dulli låtit brunstig nog att befrukta vad som helst med puls. Eller när han spunnit likt ett tämjt vilddjur som klias på hakan av en förförisk älva. Trots det faktum att sexton långa år gått sedan New Orleans-präglade 1965 har vare sig den djuriske sångaren eller de övriga i Cincinnati-bandet förlorat ett uns av varken det ena eller det andra. Do to the Beast bär med sig portioner av alla de stora album bandet åstadkom under 90-talet: Gentlemen, Black…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: SOHN – Tremors

Artist: SOHN Titel: Tremors Betyg: 3 Tremors är en ren, snygg produktion med lugn, sväva-på-molnen-pop. En säker debut, men där spänningen och de musikaliska adrenalinkickarna uteblir. Med förväntningar upp till öronen sätter jag på mig mina hörlurar och trycker på play. SOHN alias Christopher Taylor, den unge, talangfulle britten har efter spännande samarbeten med bland annat Lana del Rey och Rhye och några upphottade singlar äntligen släppt sitt första album. Men förhoppningarna om en ny Overgrown (James Blake) uteblir. Tremors är en säker “första skiva” med synthig pop och med tydliga musikaliska kopplingar till Autre ne Veut och Weeknd- fransk och…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Faråker – Början på slutet

Skribent:

Artist: Faråker Titel: Början på slutet Betyg: 5 Först av allt: det här är ingen recension, det är en direkt order. Ska du lyssna på ett enda svenskt album år 2014 som det hittills sett ut ska du börja med Början på slutet. Men det här är snarare slutet på början, och det som följer lär knappast vara slutet. Olle Blomström signalerade om något riktigt stort med albumets förtrupper; först med Ellinor som blev sommarens finaste Ted Gärdestad-ballad förra året, och härförleden med fördröjda uppföljaren och kampsångsrefrängade Sista fajten. Efter att ha hört samtliga spår på fullängdsdebuten känner jag mig…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Tweens – Tweens

Artist: Tweens Titel: Tweens Betyg: 4 Tweens debutskiva sparkar igång med den fantastiska låten Bored in This City. Låten är en nästan perfekt punklåt: röjig, energisk, fruktansvärt catchy. Bridget Battles sång är snyggt charmig och refrängen (med poppig trallkör och Battle som sjunger ”this town is eating me alive”) är nästan omöjlig att få ut ur huvudet när den väl satt sig. Musiken påminner om den gulligare delen av sjuttiotalets punkvåg, band som Ramones, Undertones och Rezillos. Här finns också drag av sextiotalets girl groups och nittiotalets riot-grrrls. Själva kallar Tweens sin musik för trashpop, och det passar bra, det…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Mac DeMarco – Salad Days

Artist: Mac DeMarco Titel: Salad Days Betyg: 4 ”Hi guys, thanks for joining me. See you again soon. Buh-bye!”, med det lilla meddelandet avslutar Mac DeMarco sitt andra fullängdsalbum Salad Days. Även om albumet är mer raffinerat än föregångarna Rock and Roll Night Club och 2 från 2012 så verkar han som tur är inte kunna skaka av sig sitt unika sinne för humor. Som låtskrivare låter han mer mogen, men hans älskvärda personlighet kvarstår. När jag satte mig på en bar i Brighton häromdagen spelades just fullängdsdebuten 2 från början till slut — och på var och varenda skivbutik i Storbritannien tycks Salad Days spelas…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Cloud Nothings – Here and Nowhere Else

Artist: Cloud Nothings Titel: Here and Nowhere Else Betyg: 5 Cloud Nothings senaste album Attack on Memory, som släpptes 2012, markerade en övergång; från att ha varit Dylan Baldis sovrumsprojekt var de nu ett fullt band där livemusikerna även var involverade i inspelningsprocessen och fick credit som co-writers. Det var egentligen först då som Cleveland-bandet nådde ut till en större publik, så till viss del kanske Here and Nowhere Else är första albumet de måste bevisa något med. Men det finns ingen anledning att vara orolig: Here and Nowhere Else infriar alla förväntningar. – It’s hard to hear what you’re trying to…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Hurray for the Riff Raff – Small Town Heroes

Artist: Hurray for the Riff Raff Titel: Small Town Heroes Betyg: 4 Hurray for the Riff Raff gör country med tydliga rötter, en sorts amerikansk folkmusik som är så traditionell att det blir nostalgiskt. På ett sätt är det logiskt, countrymusiken har alltid varit nostalgisk eftersom den föddes ur amerikanska stadsmänniskors längtan tillbaka till livet på landet. Samma längtan fanns i sextiotalets återupptäckande av den amerikanska folkmusiken, och har också funnits i den americana-revival som pågått sen nittiotalet. Hurray for the Riff Raff har rötterna i alla dessa tre stilar: musikaliskt påminner det både om nittiotalsamericana och klassisk country, och…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Future Islands – Singles

Artist: Future Islands Titel: Singles Betyg: 4 – I asked myself for peace and found a piece of me staring at the sea, med de orden avslutas Future Islands mest ambitiösa verk hittills. Om Baltimore-trions tre tidigare album tagit form ur romantiska misslyckanden och besvikelse så präglas Singles både av ett poppigare sound och en något mer positiv energi. - I takt med att musiken blir en karriär snarare än en hobby måste du respektera att det är ett jobb, och att det finns folk som räknar med dig. I flera år har vi medvetet undvikit att ta musiken som ett jobb enbart så vi…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Perfect Pussy – Say Yes to Love

Skribent:

Artist: Perfect Pussy Titel: Say Yes to Love Betyg: 3 Inledande Driver är en perfekt start på Perfect Pussys debutskiva Say Yes to Love. Låten är kaotisk och oljudsfylld men ändå intensivt medryckande, en snygg blandning av noise rock, post punk och punk. Spåren som följer är nästan lika starka. Precis som i öppningsspåret ligger fokus på intensitet och energi, och den originella musiken blandar distälskande punk med experimentella oljudsorgier. Men efter ett par låtar börjar skivan vackla. Musiken förlorar något av sin charm, kaoset börjar kännas som enbart kaos, oljudet som störigt brus. Trots att skivan svänger en hel…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Frankie Cosmos – Zentropy

Artist: Frankie Cosmos Titel: Zentropy Betyg: 4 Frankie Cosmos är den nittonåriga New York-bon Greta Klines — dotter till skådespelarna Phoebe Cates och Kevin Kline — artistnamn. Sedan hon för ett par år sedan började lägga upp låtar på sin Bandcamp-sida har hon hunnit släppa över fyrtio ”album”, men hennes riktiga debutalbum Zentropy – som ges ut via Double Double Whammy — består av tio charmigt enkla tweepoplåtar och sträcker sig allt som allt över mindre än tjugo minuter. Det är lättlyssnat, nästan irriterande beroendeframkallande, och låtlängderna till trots finns det substans i mängder. Ofta har de en sårbar och alldagligt melankolisk grund — på avslutningsspåret Sad…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: The War on Drugs – Lost in the Dream

Artist: The War on Drugs Titel: Lost in the Dream Betyg: 4 På den åtta timmar långa bussresan från Los Angeles till San Francisco sätter jag på Philadelphia-bandet The War on Drugs tredje fullängdare Lost in the Dream, som följer upp 2008 års Wagonwheel Blues och 2011 års Slave Ambient. Lost in the Dream, med sitt drömska omslag, är ett album som gjort för att ackompanjera det soldimmigt kaliforniska landskapet utanför fönstret; ett album som utsöndrar såväl roadtrip och frihet som reflekterande och eskapism. ”I’ll set my eyes to the wind” sjunger Granduciel på albumets bästa spår, ”but it won’t be easy…

Fortsätt läsa…

Lyssna och läs recension av Kents nya singel La Belle Epoque

Skribent:

Kent La Belle Epoque Betyg: 5 Vanligtvis när ett band ska lansera ett album brukar de ladda upp med en singel, en svängig låt som både kan representera den stundande skivan och samtidigt få lyssnaren att falla till marken av hjärtflimmer – för att kort därefter få dem att återuppstå av sista dödsdansryckningar. Hitsinglar, kort och gott. Men inte Sveriges största rockband Kent. De väljer en annan väg, as always. Sin egna. De är nu inte så intresserade av att förklara hur hård ensamheten kan slå mot någon som växer upp, eller om medelålderskriser. Heller inte om hur ljuvlig kärleken…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Drive-By Truckers – English Oceans

Skribent:

Artist: Drive-By Truckers Titel: English Oceans Betyg: 3 Precis som i Wes Freeds alltid stilfulla albumomslag är det nyanserna som präglat Drive-By Truckers karriär. I stort sett har de haft samma infallsvinkel hela vägen, vara det muskulös country eller sydstatsrock med cowboyboots. Medlemmar med namn vi känt eller lärt känna har kommit och gått, somliga mer betydelsefulla(Jason Isbell och Shonna Tucker), somliga på gästspel(Spooner Oldham), men bandets grundare Patterson Hood och Mike Cooley har tillsammans med trummisen Brad Morgan varit den bestående kärntrion i stort sett hela vägen. Lika mycket som vi kan räkna med dessa herrars närvaro, lika lite…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Wild Beasts – Present Tense

Artist: Wild Beasts Titel: Present Tense Betyg: 3 På sitt fjärde album låter den numera London-baserade kvartetten det elektroniska ta en större plats. Vid en första anblick känner vi visserligen igen det teatraliska soundet från 2011 års Smother; samspelet mellan Hayden Thorpes falsett och Tom Flemings djupa stämma är fortfarande distinkt Wild Beasts, men det har fått en mörkare och mer detaljrik inramning. Stundtals glimrar det av svulstig pop — inte minst i Sweet Spot, A Simple Beautiful Truth och den känslosamma finalen med Palace – men överlag är det de mörkare låtarna som sticker ut. För även om Present Tense är behaglig…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Linda Perhacs – The Soul of All Natural Things

Skribent:

Artist: Linda Perhacs Titel: The Soul of All Natural Things Betyg: 2 Det har gått mer än fyrtio år sedan Linda Perhacs släppte sin förra skiva Parallelograms. Skivan var Perhacs första och när den floppade så gav hon upp musikkarriären. Flera årtionden senare började Parallelograms uppmärksammas igen, och bland människor intresserade av psykedelisk underground fick skivan status som bortglömt mästerverk, en kultklassiker. Så när skivan trycktes igen i början av 2000-talet fick den sitt egentliga genomslag. Bland de som lyssnade fanns bland annat Devendra Banhart, som övertalade Linda Perhacs att återvända till musiken. Inte alla kultklassiker förtjänar sin status, men…

Fortsätt läsa…

Skivrecension: Nick Waterhouse – Holly

Artist: Nick Waterhouse Titel: Holly Betyg: 3 Nick Waterhouse verkar ha bestämt sig för att den bästa musiken gjordes mot slutet av femtiotalet och i början av sextiotalet. Allt i hans musik hämtar sina idéer från den epoken: sångstilen, texterna, spelstilen, arrangemangen. Hans blandning av soul, jazz, pop och rhythm’n’blues har tydliga rötter, tydliga referenspunkter. Inte en not spelas som om någonting hänt i musikvärlden sedan 1964. Den här sortens retromusik kan ibland kännas meningslös, ett tråkigt upprepande av musik som redan gjorts. På sin förra skiva, Time’s All Gone från 2012, visade Nick Waterhouse att retromusik inte behöver vara…

Fortsätt läsa…

27 februari, 2014

Skivrecension: St. Vincent – St. Vincent

Artist: St. Vincent Titel: St. Vincent Betyg: 4 Jag går rakt på sak: Annie Clark har aldrig varit lika självklar. I takt med att hon för varje släpp visat prov på utveckling tycks även självförtroendet ha vuxit; på omslaget till sitt självbetitlade, fjärde soloalbum som St. Vincent sitter hon passande nog på en tron, med en ny ”near-future cult leader-look” och en blick som ser ut att kunna tränga igenom vilken själ som helst. St. Vincent är hennes mest lättillgängliga album hittills — och visst — cynikerna skulle kunna säga att det beror på att det, efter några år på klassiska…

Fortsätt läsa…

23 februari, 2014

Skivrecenson: Angel Olsen – Burn Your Fire for No Witness

Skribent:

Artist: Angel Olsen Titel: Burn Your Fire for No Witness Betyg: 3 Angel Olsen har sagt att hon aldrig känt sig bekväm med sin egen röst. Kanske är det därför som hon på sin nya skiva hela tiden lånar andra artisters sångstil. Ibland leker hon Leonard Cohen, ibland Judy Henske, ibland låter hon rösten darra som om hon sjöng countrypop på sextiotalet. Den tydligaste röda tråden på Burn Your Fire for No Witness är just hur splittrad skivan är. Inte bara rösten irrar fram mellan olika stilar, resten av musiken byter också stil, skiftar mellan avskalad folkpop och distad alternativrock.…

Fortsätt läsa…

19 februari, 2014

Skivrecension: Beck – Morning Phase

Artist: Beck Titel: Morning Phase Betyg: 3 Bara en sådan sak som att Beck gav ut ett album som nothäfte — ett briljant sätt att involvera fansen, som alltså fick försöka sig på att spela in YouTube-covers av än så länge oinspelade låtar — gör det rätt enkelt att fortfarande tycka om honom, trots att det gått nästan två decennium sedan det att hans genreöverskridande magnum opus Odelay såg dagens ljus. Efter att ha luftat ett par singlar hit, och ett par singlar dit (däribland Defriended som kom med när vi på Kulturbloggen sammanställde våra favoritlåtar från 2013) blir Morning Phase hans första riktiga…

Fortsätt läsa…

17 februari, 2014

Skivrecension: Tinariwen – Emmar

Skribent:

Artist: Tinariwen Titel: Emmaar Betyg: 4 Nordafrikanska Tinariwens nya skiva Emmaar är till skillnad från deras tidigare skivor inspelad i USA. Flytten från Afrika till Amerika verkar inte ha gjort någon större skillnad, musiken är fortfarande den blandning av psykedelisk bluesrock och nordafrikansk folkmusik som bandet gjort sig kända för. Har man lyssnat på Tinariwen förut så kommer man känna igen sig, de flesta spåren på Emmaar hade lika gärna kunnat vara med på tio år gamla Amassakoul eller dess uppföljare Aman Iman. Musiken bygger fortfarande på bluesiga gitarrer, slingrande melodier, afrikanska rytmer och mässande sång. Och låtarna är både…

Fortsätt läsa…

16 februari, 2014
Nästa sida »