Minimalistiskt sakta samtal – Fiddle & Accordion Conversations Av Lisas

Skribent:

  Foto AnnaReet Gillblad 5 Sally Wiola & MTA Production Release februari 2017 32:40 Producent: Sofia Karlsson Inspelning och mixning: Sven Lindvall Vågar påstå att det är ytterst sällan  Kulturbloggen tipsar om svensk nydanande folkmusik, en god anledning därför att göra ett undantag fast vi är sena på bollen.  För att ta det från början läste jag antagligen några av de lovord som ackompanjerade Lisa Rydberg och Lisa Eriksson Långbackas skivdebut i vintras.  Konstepidemins dag i Göteborg förra månaden sammanföll  med en spelmansstämma. Då fick jag chansen att höra Lisas live. Snappade upp att en av de båda uttryckte viss ängslan inför…

Fortsätt läsa…

Homogent men tunnsått med skrattsalvor – Spanska flugan på Gunnebo sommarteater

Skribent:

5/7 2017   spelas till och med 13/8 Gunnebo Slott i Mölndal Originalmanus: Franz Arnold och Ernst Bach Översättning: Algot Sandberg Regi och koreografi: Anders Aldgård Scenografi: Elna Bengtsson Kostym: Ulrika Wassén Mask och peruk: Tina Bengtsson Musikarrangemang: Jan Boquist och Peter Berglund Kapellmästare: Peter Berglund  Foto Tommy Holl Trots att jag bott åtskilliga decennier i Mölndal, har jag inte tidigare besökt Göteborgs största sommarteater. Sedan några år tillbaka sitter publiken under tak på stor läktare, fast premiärkvällen behövdes inget regnskydd. I år är det 15-års jubileum vilket firas med musikalisk anstruken fars från 1914 i en version tillverkad av Per Gerhard  i bearbetning…

Fortsätt läsa…

Förtätat och mystiskt när idyllen rämnar – Människor i solen på Tofta Teater

Skribent:

1/7 2017 Manus: Jonas Gardell Regi: Bengt Larsson-Hempling Scenografi, ljus och kostym: Beate Persdotter Löken Ljud: Patrik Vörén Spelas till och med 12/8  Foton Viktor Parkrud För åttonde året ges sommarteater i en magasinsbyggnad intill Tofta Herrgård. Trakten nära havet några mil ifrån Kungälv är otroligt naturskön, men  inte helt okomplicerad att hitta.  Bil krävs för att komma ända fram. Konstnärliga ledarna och grundarna heter Göran Parkrud och Susanna Helldén. Deras grundläggande idé att koncentrera sig på seriös dramatik – alltifrån Strindberg till nyskrivet – har gått hem hos tusentals besökare varje år, besökare som trängtar efter relativt utmanande teater istället för lättköpt buskis.  Premiären bjöd…

Fortsätt läsa…

Särart och tonträff frodas oavsett stilistisk influens – Kungen och Vi av Fröken Elvis

Skribent:

4 Fröken Records Producent: Fröken Elvis, Nils-Petter Ankarblom och Joakim Barfalk 25:00   Foto Sabina Donsér Vilket sammanträffande! En kvinnlig arbetskamrat har under våren lobbat för Fröken Elvis vars föreställning hon gillat. I samma veva som hon tipsar om att jag kan se dem i Göteborg ( 13/7 Villa Belparc), kommer i mitt flöde recensionsförfrågan av  CD som släpptes i våras.  Skivan står stadigt på egna ben,  utgör liksom föregångaren underlag för deras frejdiga (?) föreställningar. Man använder själva ord som ”humor, värme och lite allvar.”  Medveten om att en  dimension saknas, märker jag efter åtskilliga genomlyssningar hur musikaliskt slipade och mångsidiga den begåvade kvintetten är. En skillnad är att här…

Fortsätt läsa…

Utställningen Freddie Wadlings kabinett invigdes med minneskväll

Skribent:

2/6 2017 Göteborgs Stadsmuseum I samarbete med Bella Wadling, Henryk Lipp och Michael von Hauswolff Kommer pågå minst ett år   Foto Kai Martin Huvudpersonen själv skulle nog ha varit ett enda stort leende av förundran, om han hade kunnat bevittna när utställningen av hans omhändertagna föremål öppnades. Han skulle förmodligen ha blivit häpen av uppmärksamheten och uppslutningen.  Omkring tusen personer hade skaffat sig biljett till en invigningskväll vars korta liveakter fokuserade på den punkiga tidige Freddie. När dödsbeskedet kom för ett år sedan, publicerades samma dag en minnestext här i Kulturbloggen där jag ägnade mig åt de sista epokgörande decennierna i karriären. (http://kulturbloggen.com/?p=102340 ) Vi nyfikna icke insatta får nu en unik inblick i en…

Fortsätt läsa…

Lysande och kuslig monolog ur fågelperspektiv – Titta upp, jag tittar ner av frank Scenkonst

Skribent:

1/6 2017  Foto Sofia Andersson Gästspel på Teater Trixter i Göteborg Manus och idé: Nina Haber & Isabelle Bella Oldenqvist Regi: Isabelle Bella Oldenqvist På scen: Nina Haber Ljus och rum: frank Scenkonst Koreograf: Pia Nordin Kostym: Majli Af Ekenstam Krävs mod och en portion dumdristighet att i försommartider lansera en nybildad teatergrupp. Och på  första produktionen var det inte heller fullsatt på premiären.  Bakom frank Scenkonst står Bella Oldenqvist och Nina Haber, vars utgångspunkt för samarbetet är att arbeta normkritiskt genom att utforska scenkonstens gränser. 80-talisten Haber har jag sett i exempelvis Tartuffe på Göteborgs Stadsteater. Hon regisserar, skriver och har mycket på gång. Har henne…

Fortsätt läsa…

Ryskt högvarv utan finkalibrering – Tjechov in Love av Unga Folkteatern

Skribent:

26/5 2017 Gästspel på Göteborgs Dramatiska Teater Manus: Anton Tjechov Regi och bearbetning: Nina Särkimäki Musik: Thomas E Frank   Joel Christensen Unga Folkteatern är en medlemsdriven ideell teaterförening, ett forum i gränssnittet mellan professionella och icke- professionella utövare. För kanske drygt tio år sedan hade jag turen att få vara  med, då de visade upp sin verksamhet i form av ett jubileum under en heldag. Sedan dess har jag i recensioner lovordat ett flertal produktioner, av vilka kan framhållas Timmarna med Rita, Breaking The Waves, Kliniken, Området och Stålverket. Då har regissören hetat Kim Lantz (initiativtagare till Unga Folkteatern). Desto större…

Fortsätt läsa…

Briljant drastiskt berättande från självsäker mästare

Skribent:

TOMMY (memoarer) Tommy Berggren  (Betty Skawonius grundmaterial och research) Utgiven: 2017 – 05 ISBN: 97800136796 Förlag: Albert Bonnier   Ända sedan det i SVT:s Min sanning avslöjades att en biografi var påbörjad, har jag tillhört de fans som ivrigt väntat i åratal, har till och med kontaktat landets två största bokförlag utan att få besked.  Om detta sug har förstås inte en veteran som vet sitt värde, kunnat avhålla sig  att skämta om. Förhandssnacket har  skapat rabalder.  I hetluften har upphovsmannen hamnat när han gjort PR. Har rört sig om ohämmat flirtande, objektifierande och nedsättande epitet.  Minst en gång har han bett om ursäkt. En annan kontrovers handlar om att mångårige intervjuaren, som…

Fortsätt läsa…

Känslosam angelägen ögonöppnare – Allt som blev kvar på Folkteatern Göteborg

Skribent:

Manus: Kardo Razzazi Regi: Ardalen Esmali och Kardo Razzazi Medverkande: Kardo Razzazi Musik: Albin ”Nibla” Hallberg  Foto Nadim Elazzeh Genom temperament, fysik och sin osvenska diktion har Razzazi senaste åren varit med om att förnya arbetarrörelseägda Folkteatern. Han har gjort avtryck i fyra produktioner jag sett: Revisorn?, Drömmar, Folkbokförarna samt senast i succéartade spektakulära Hamlet. Den utåtagerande skådespelaren är därtill aktuell på såväl filmduken som i teverutan. Både han och medregisserande Esmali har setts i pjäser av Jonas Hassem Khemiri.  Att framföra en monolog om ursprung med underrubriken ett löfte som svek, har säkerligen varit en idé som länge pockat på att bli förverkligad.  Kardo föddes…

Fortsätt läsa…

Exalterad av dynamiskt korsdrag – Johan Lindströms Lost Inferno på Nefertiti

Skribent:

5 13/5 2017 Konsert på Nefertiti Göteborg    Fotogalleri Klas Ålander Under 2000-talet har Johan Lindström varit ett aktat namn i musikbranschen.  Flera gånger har han spelat i kungafamiljens närvaro, senast när Pattis Smith gjorde sitt omtalade framträdande under Nobelprisutdelningen. Han är ofta anlitad som producent, har egen studio och medverkar på åtskilliga kända artisters skivor eller turnéer. Han fick exempelvis förtroendet att ansvara för Freddie Wadlings sista album.  Ändå något av en doldis för gemene man. Om jag utgår från mig själv, upptäckte jag 70-talisten i och med hans samarbeten med Totta Näslund och kretsen kring den legendariske sångaren. Mycket tack vare producent Lindström låter det förträffligt luftigt och avspänt, på flera av…

Fortsätt läsa…

Skrämmande sagovärld utan riktning eller fäste – A Map To Get Lost på Backa Teater

Skribent:

5/5 2017 Idé och koncept: Teamet Text: Emma Palmkvist Regi: Olof Runsten Scenografi & kostym: Agnes Östergren Ljud, musik & ljus: Patrik Patsy Lassbo Produktion, doft & sång: Sara Fors   Foto Hanna Johansson Uppsättningen är ett samarbete mellan Backa Teater och institutionen för scenkonst på Stockholms konstnärliga högskola. I projektet ingår även studenter från institutionen för skådespeleri på StDH samt från Malmö Teaterhögskola och Södertörns högskola. Samlingsnamnet för examensprojektet – förlagt till sista terminen på kandidatnivå – är Scenex 17.  Vad jag bevittnade under närmare hundra minuter var, enligt de som ansvarar för produktionen, en skapelseberättelse i form av ett hypermedialt mysteriespel. Varje…

Fortsätt läsa…

Sofistikerad vokaljazz i delikat omgivning – Behind The Mask av Gunilla Törnfeldt

Skribent:

  Pressfoto Filip Okofsson 4 Gunilla Törnfeldt är sångare, kompositör, arrangör och lärare.  Stockholmaren är medlem tillika musikalisk ledare för  Stockholm Voices, vars senaste raffinerade konsert i Lerum jag såg i fjol. Uppväxt i en musikfamilj har hon skaffat sig gedigen utbildning med examen från KMH. Idag undervisar hon på Ingesund (Karlstads Universitet) och har därtill lärt ut röstimprovisation.  På var sitt håll har hon sjungit med makarna Dominique, framträtt i Ellingtons Sacred Concerts och i tributes till Lars Gullin. Solodebuten från 2009 får nu sin uppföljare.  Av någon oklar anledning har man väntat tills nu med att släppa skivan  ( inspelningen gjordes för två år…

Fortsätt läsa…

Betagande låtar störs av obalanserat ljud – Ossler På Stora Teatern i Göteborg

Skribent:

20/4 2017 Betyg: 3  Foto Peter Birgerstam För den hyfsat breda rockpubliken är Per Jerker Ossler mest känd som gitarrist från Wilmer X och sedan många år tillbaka i Thåströms band. Har förstås sett honom live i dessa båda sammanhang. Nördar vet att han ägnat sig åt sidoprojekt, såsom teatermusik, grupperna Amazonas och Sällskapet, vilka delvis bestått av musiker från ovan nämnda band.  Men detta räcker inte för någon, som i sig har ett högst personligt konsekvent uttryck, vars sammanfattning i Jan Gradvalls tappning lyder ”Monokrom mästare”. Skiftningen gråsvart är den färg som går igen i  musiken han gör. Nyligen släppte skåningen sin sjunde soloplatta betitlad Evig himmelsk fullkomning, vilket firas med…

Fortsätt läsa…

Förnämligt musicerande av cross over -trio – Laila Biali på Kungsbacka Teater

Skribent:

4 6/4 2017   Foto Leif Wivatt Inte sällan slungas jag som lyssnare in i nya omloppsbanor, tipsas om för mig okända utövare.  Musik I Halland ska ha stort tack för att de vågade planera en turné i länet för prisade doldisen Laila Biali, genom att förlänga hennes spelperiod i Europa innan avfärd till New York. Trots starkt subventionerade biljetter gick inte folk precis man ur huse en torsdagskväll.  Vi som kom – arrangörerna hade föredömligt skärmat av lokalen – belönades med en konsert vars innehåll vi sent skall glömma. Ska påpekas att ljudet var förträffligt. Laila Biali är en pianist, låtskrivare och vokalist från Canada med en handfull plattor på meritlistan. Utöver delikat samspel med basist och…

Fortsätt läsa…

Utstrålar total trygghet – /Kristina Lugn/ Sarah Riedel på Stora Teatern i Göteborg

Skribent:

1/4 2017 5   Foto Sara Skokic Beskedet om att  ena huvudpersonen – den oförlikneliga poeten vars dikter utgör själva förutsättningen –  tvingas utebli på grund av sjukdom, når mig först en halvtimme innan de ska på scen.  Apropå scen hade det gått trögt med biljettförsäljningen, vilket gör att  programmet flyttas till Kristallbaren i samma byggnad. Ett klokt beslut som underlättar avsedd  strävan mot närvaro och intimitet.  Men inledningsvis uppstår ett irriterande tekniskt problem, nämligen  brummande basljud.  Utan befintligt PA hittas  ändå en tillfredställande lösning av den ansvarige jag vidtalar.  Trots vad som kan framstå som  oddsen emot sig, skapar den musicerande trion en fulländad syntes av toner och texter.  Har man som undertecknad skönlitteratur och livemusik som största glädjeämnen, blev lystmätet definitivt tillgodosett. Backar…

Fortsätt läsa…

Inspirerad nestor i ny delikat omgivning – Plura i Göteborg

Skribent:

4 30/3 2017 Stora Teatern Sånger 1979 – 2017   Fotograf okänd    (OBS Bild från tidigare konsert) Vet precis varför jag ägnat så mycket tid åt Eldkvarn, vilket yttrat sig i att jag har den stora boxen, ett praktverk till bilderbok, ett tjog album (inklusive några samlingar) och flera kassetter. Har  säkert sett minst femton konserter sedan besöket på legendariska Errols 1980.  Varför? Jo, hos Eldkvarn har vemod och extas under decennier gått hand i hand, färgat männens mångskiftande musik.  Och live har det funnit en oförutsägbarhet  som kan påminna om  improvisation.  Den överväldigande majoriteten ur en mycket omfattande låtkatalog har som bekant Per Plura Jonsson som upphovsman.  Efter att i några år mest hållit på med kokböcker och tevesända matprogram, fick…

Fortsätt läsa…

Alltför konstruerad avklädning – Körsbärsträdgården på Göteborgs Stadsteater

Skribent:

24/3 2017 Spelas till och med 13/5 på stora scenen Av: Anton Tjechov Regi: Anja Susâ Scenografi & kostym: Helga Bumsch Koreograf: Damjan Kecojevic Kompositör: Igor Gostuski Musiker: Anders Blad, Daniel Ekborg, Bo Stenholm   Foto Ola Kjelbye På ytplanet kretsar rysk litteratur företrädesvis kring två ämnen: penning- och kärleksbekymmer. Tjechov och hans kvartett klassiska dramer är  typiska representanter för en sådan generalisering.  Specifikt för den ryske författaren och läkaren är att han tillhandahåller dilemman, inte lösningar. Regissör Susa har  använt sig av Körsbärsträdgårdens skelett , för att koppla ett grepp på samtiden. 2006 såg jag på samma scen en gedigen traditionell version. Serbiskan vars 5boys.com jag upplevde…

Fortsätt läsa…

Förfogar över eftertraktad dimension – Pernilla Andersson På Stora Teatern i Göteborg

Skribent:

22/3 2017 5   Foto Jan M Lundahl Blev ganska förvånad efteråt.Talade om för en servitris och en musikintresserad jobbarkompis att jag sett Pernilla Andersson. Ingen av dem visste vem jag pratade om. Ändå är hon den mest kända i en kategori jag håller mycket högt, en kategori vars främsta företrädare i övrigt heter Sara Isaksson, Ebba Forsberg, Isabella Lundgren och Ida Sand.  Artister som med sin sångkonst äger förmågan att påtagligt beröra. De skapar en liveatmosfär med nära till skratt och tårar, igenkännande leenden, gåshud och värme. Hela tiden genom att sätta musikaliteten i högsätet.  Vi stortrivs under cirka hundra minuters samvaro med den  mångsysslande 70-talisten, just för att hon bjuder på känslor…

Fortsätt läsa…

Klurig granskning av (själv)godhet – Här skulle vi leva, tillsammans på Folkteatern Göteborg

Skribent:

  Foto Magnus Länje Manus: Kristian Hallberg Regi: Kristina Hagström – Ståhl Scenografi och ljusdesign: Tobias Hagström – Ståhl, Lumination of Sweden Film: Hanna Andersson Läser  cv-urvalen som teatern pressavdelning gjort. Noterar att de som ansvarat för uppsättningen har avsevärda meriter, vilket inte i sig  garanterar någon succé. Men onekligen finns förutsättningar för ansenlig verkshöjd, för en enakatare som ingår i serien Roadtrip I Regionen. Pjäsen vars titel  hämtats från  Johannes Anyuru, är sålunda en fortsättning på tematiken från Jag var här först (recenserades i fjol på Kulturbloggen). Upprinnelsen: ett uppdrag till dramatikern Kristian Hallberg att skriva tre skådespel som anknyter till dagens verklighet i Västsverige, utifrån ambulerande…

Fortsätt läsa…

Fjortisen känsligt framkallad – 5114 Dagar på Backa Teater

Skribent:

17/3 2017 Dramatiker: Johanna Larsson, Stefan Åkesson, Ensemblen Regi: Johanna Larsson Scenograf och kostymör: Linda Wallgren Koreograf: Fredrika Byman-Moberg Kompositör: Systraskap (Amanda Lindgren & Sabina Wärme) Musiker: Stefan Abelsson, Mats Nahlin, Amanda Lindgren och Sabina Wärme   Foto Ola Kjelbye Se mig! Ni fattar  inte vad jag går igenom. Det är kontentan av den fjortonårige Anna Harlings utbrott, en betydelsebärande urladdning vars följdverkan blir en finstämd sång. Vi får i 5114 Dagar vara med om personliga vittnesmål från en kvalfylld  ålderszon alla måste passera. Titeln syftar på hur många dagar som ska uppnås, till tillståndet mellan barndom och spirande ungdom.  Den förste att göra entré är just Anna Harling i  rollen…

Fortsätt läsa…

Nästa sida »